eko

Helgen har varit mycket bra. Danne har varit ledig både fredag och lördag, Ja alltså så ledig han kan bli. Han har ju självklart spenderat ett antal timmar i garaget med att tvätta och skruva och så med taxin men han har iaf varit hemma på kvällen och nätterna. Underbart! Jag är inte bortskämd med hans sällskap på helgkvällarna ska ni veta. Nu så jobbar han förstås men jag får väl vara nöjd ändå.

Imorse då jag åt frukost så blev jag plötsligt extremt törstig. Jag slet fram en juice som jag hittade i kylskåpet, hällde upp ett glas och svepte innehållet på stående fot. Kände då att juicen inte riktigt mådde så bra som den borde. En skum eftersmak framträdde i min mun och jag läste bäst före datumet på förpackningen, 8 mars!!!! Bläk! Fick panik och var livrädd för att jag skulle bli akut juiceförgiftad. Drack en kopp med a-fil i hopp om att det skulle på nåt vis neutralisera skiten jag just fått i mig. Det verkar som att det kan ha funkat, har inte känt av nåt iallafall. Tur det!

Å vet ni kära läsare! Nu behöver jag inte längre åka ända ner till Birsta och gå på Rusta för att träna. Copp här i stan har nämligen ställt upp en träningsmaskin i affären bara för min skull. Det kan ju vara av en annan anledning också men jag föredrar att tro att det är till min ära.



Nu ska jag gå och ta reda på brödet som jag bakade tidigare ikväll. Gjorde fil limpa som blev mycket god. Fast jag måste nog erkänna att både syrrans och mammas fil limpa blir godare än den jag gjorde men den får duga. =)

Tack för mig!

Här kommer ett lite sorgset inlägg från mig. Till att börja med så har min gammelmormor gått bort. Hon blev 97 år gammal. Är inte många som kan säga att de är fem generationer men vi var det. Tyvärr har inte detta förevigats på kort. Alltså ett kort där alla generationer står tillsammans. Syrrans barn var den femte generationen och även mitt barn skulle ju tillhöra den skaran. Tyvärr fick aldrig min gammelmormor träffa mitt barn vilket jag tycker är hemskt tråkigt. Hon hade gissat på att det skulle bli en pojke så vi får väl se om hon hade rätt. Jag och syrran lekte mycket hemma hos "momma" när vi var små och jag kommer ihåg att syrran och momma brukade säga att då de var döda och uppe i himmelen så skulle de sitta på varsitt moln och vinka till varandra. Så momma sitter väl på ett moln och väntar nu då även om den väntan förhoppningsvis blir lång. Du finns i våra hjärtan!

En annan sak som hänt är att vi ju kastrerat Doris. Och jag känner inte längre igen henne. Nu har det visserligen bara gått 2 dagar sen ingreppet men hon verkar väldigt nedstämd. Hon sover mest hela tiden och då hon är vaken så drar hon sig undan från oss. Hon kommer inte när vi ropar och hon vistas knappt i samma rum som oss, något som tidigare sällan inträffade. Om det här är den "nya Doris" då kan jag säga att jag ångrar mig bittert att vi genomförde detta. Känns som att vi har svikit henne fastän vi gjorde det av välmening. Snälla Doris kom tillbaka, jag saknar dig!

Idag har jag planterat om blommor här hemma. Vill inte ha det jobbet hängades över mig när det börjar närma sig förlossningsdatumet. Är långt ifrån klar då jag har en hel del blommor. Allt detta planterande har tyvärr resulterat i en väldigt ond rygg. 

På fredag så ska jag jobba vilket jag inte gjort på ett tag. Är lite nervöst faktiskt. Hoppas det går bra!