Jag vet att jag kanske inte borde klaga på dålig sömn då jag säkert inte riktigt vet vad begreppet betyder innan jag fått barn, men jag måste ändå få klaga lite. I några veckors tid så har Danne låtit hur mycket som helst då han sover. Han snarkar inte, bara andas väldigt tungt. Kan ju inte direkt knuffa till honom då och säga "du andas!" för det måste han ju få göra. I vanliga fallaskulle jag kanske inte bry mig, men då mina nätter består av minst 3 kisspauser varje natt med försök till omsomning efter varje toalettbesök så är det inte så lätt. Behöver ha tyst då jag ska försöka somna och när han då ligger och flåsar bredvid mig så är det inte så lätt. Har provat med öronproppar men det hörs igenom många gånger och är inte så bekvämt att sova i. Detta brukar resultera i att jag ligger vaken flera timmar i streck på nätterna och bara längtar tills han väckarklocka ska ringa så jag oxå kan få sova.

Idag så börjar han inte förrens 12.00 så han klev upp vid 8.00 och gick ut till garaget för att greja med bilen. Han stängde dörren in till sovrummet för att jag skulle kunna fortsätta sova med resultat av att katterna satt utanför och jamade och krafsade för att få komma in. Inga stängda dörrar i det här huset inte! Sedan började de skrika efter Daniel då han ju då var i garaget som ligger vägg i vägg med huset. Har jag nämt att mina katter är extremt sociala? Hade inget annat val än att kliva upp trots min sömnfattiga natt. Hurra!