Har en röst kvar för att komma med i kvalificeringen i läkeroltävlingen "blink blink". Har man kommit med där så tävlar man ju fortfrande mot flera miljoner människor men det vore kul ändå. Så lägg en sista röst på mig ni pliiiize!

Nu blir det ett tycka synd om mig själv inlägg igen, men det är ju min blogg och jag skriver vad jag vill i den, fast inget elakt om nån annan. Så får man inte göra.

Igår så satte sig mr reumatism i axeln. Jag kunde inte ens klä av mig själv utan Danne fick hjälpa mig. Jag grät mest hela kvällen. Började fundera väldigt mycket på medicinen som jag har hemma (inte cellgifter) som ska funka mot reumatism. Den får absolut inte intas då man ammar. Fick ett tips av syrran att kolla på Fass hur länge den var kvar i kroppen. Man skulle visst kolla på nåt som hette halveringstid. Var halveringstiden tex 6 så satt det kvar i kroppen i 12 timmar. För den medicinen som jag hade så var halveringstiden 8-12 timmar. Dvs jag får inte amma på minst ett dygn efter att jag intagit skiten. Har legat sömnlös mest hela natten och grubblat på hur jag ska göra med allt. För er som inte vet det så är amningen så viktig för mig därför att Danne var extremt allergisk då han var liten. Å eftersom Nemo tycks ärva allt från sin far så vore det ju just typiskt om han ärvde hans allergi med. Det som kan ha en liten inverkan mot allergi är just amning. Därför så vill jag så hemskt gärna amma i ett år. Då kan jag känna att jag har gjort vad jag kan för att förhindra att han utvecklar allergi. Jag ammar bara en gång nu, på natten. Har knappt nån mjölk men det lilla han får i sig är bättre än inget. Har blivit påfrestande psykiskt den här besattheten av att amma i ett år. Känns som att om jag slutar nu så stupar jag precis innan mållinjen. Men så tänkte jag så här inatt. Är jag en bättre mamma bara för att jag ammar honom i ett år? All den tid som jag inte kan ta hand om honom på ett bra sätt för att jag endera har för ont eller bara gråter då? Mår mamma bra mår barn bra, så är det ju. Då jag klev upp imorse och insåg att jag fortfarande hade lika ont och att smärtan nu även spridit sig till handled, knä och ljumske så gav jag upp. Jag tog en Celebra imorse. Jag får offra det här dygnet för mitt eget välmåendes skull. Hade nån slags förhoppning om att det skulle ta bort alla smärta på en gång, tyvärr så blev det inte så. Jag kan fortfarande inte lyfta armen. Snälla snälla gör så att det slutar göra ont! Jag orkar inte mer! Jag mår så himla dåligt av det här. Jag vill inte vara 28 år och lida av ledgångsreumatism, jag vill inte det!