Nemo går och går och går. Han är jätte duktig på att gå nu. Fast han föredrar fortfarande att krypa då det går mycket snabbare. Han tycker iallafall att det är jätte kul att gå. Han klappar händerna och skrattar åt sig själv. Sötunge!
Nu ska jag beklaga mig lite så ni som inte vill läsa om det kan sluta läsa NU!
Fick fruktansvärd ledvärk i knäet igår på jobbet. Inom loppet av en timme så var jag halt och kunde inte böja på höger knä. Tog en Celebra och det värsta avtog efter ca 1 ½ timme. Annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av att köra hem, lite svårt då jag inte kunde böja benet, hade inte ens kunnat ta mig in i bilen. Lagom tills jag skulle sluta så kände jag att det var på gång att smärta i höger handled med. Hade vissa svårigheter igårkväll att greppa saker och så men det gick relativt bra ändå. Så kom natten, jag hade sovit ganska precis en timme då jag vaknade av en fruktansvärd smärta i handleden. Jag kunde inte böja handen åt nåt håll och vid minsta snevridning så skrek jag av smärta. Jag grät floder. Nemo vaknade och även han grät. Fick väcka Danne så att han tog hand om Nemo, fanns inte en chans att jag skulle få upp honom ur sängen. Åt väl varenda värktablett som jag kunde hitta. Inte alls bra men jag hade panik. Har varit vaken nästintill hela natten pga detta. Smärtan försvann aldrig och jag har haft rätt så ont hela dagen idag med. Nu börjar det bli värre igen. Kan nog vänta mig en likadan natt igen... Jippi! Less på det här. Ge mig nån behandling som funkar please!!! Är sugen på att börja med cellgifterna igen bara för att det ska gå över, men jag ska såklart låta bli. Törs inte gå emot farbror doktors rekomendationer.
Tack och lov att jag fick nåt bra ur allt det här med min sjukdom. Det är ju förmodligen graviditeten/förlossningen som släppt loss reumatism-monstret i min kropp, men att få Nemo är värt all smärta i världen. Fast det hade ju varit underbart att slippa må så här. Kära läsare, ni skulle bara veta vad jag får gå igenom under mina smärtsamma perioder. Ingen skulle behöva ha det så här!! Jag förtjänar bättre!
I måndags så tog Nemo sina första steg! Jag stod och pratade med Danne i telefonen och ser plötsligt bredvid mig att Nemo börjar gå, bara sådär! Han tog bara några steg och föll sedan men han gjorde igen på en gång efter. Dagen efter så åkte vi hem till min kompis Annika och där fortsatte vi att öva och det blev några steg även där. Han är lite försiktig av sig men det släpper nog snart, tror jag iallafall.
Idag har vi varit i Umeå hela dagen och firat Dannes systerdotter som har tagit studenten! Grattis till dig!! Det var super trevligt. Tyvärr blev det lite tokigt med både sömn och mat för Nemo. Han sov först en halvtimme i bilen, vaknade av att vi åkte genom ett guppigt vägarbete. Skrek i typ en halvtimme och sov sen en halvtimme till. Då vi kom fram var det hög tid för lunch för hans del men han ville absolut inte ha. Han åt några majskrokar, thats it! Han åt lunch efter 1 nån gång och höll sedan låda och underhöll alla som var med på festen. Han såg även till att hans föräldrar inte var sysslolös då vi fick springa benen av oss för att hålla reda på honom. Som tur var så var det många snälla släktingar som gärna umgicks med Nemo så då fick dom hålla reda på han. Hehe! Vid 16.30 styrde vi bilen hemöver igen. Nemo somnade rätt så omgående då han varit vaken sedan 11.20. Han sov i 35 minuter och var sedan vaken och gnällig hela vägen hem. Jätte kul bilresa... not! Då vi kom hem så var han så uppe i varv och skulle leka med alla leksaker som han inte kunnat lekt med på hela dagen. Han sprang fram och tillbaka med gåvagnen i säkert en halvtimme. Han var jätte svår att lugna ner och satt sedan och lekte i sängen en bra stund. I vanliga fall så somnar Nemo 19.00, den här kvällen somnade han klockan 21.00. Så tokigt det kan bli.
Igår fick jag ett ganska tråkigt besked. Jag lämnar ju prover nu varje vecka pga medicinen jag äter. Tyvärr så har mina värden blivit så dåliga att jag blev tvungen att avbryta behandlingen och lämna nya prover i början på nästa vecka för att se om jag kan fortsätta ta medicinen. Känns surt! Nu när jag kommit igång med det här åsså måste jag avbryta. Jag som har nedräkning tills jag ska känna effekt och sluta ha ont. Typiskt!
Läser i jätte många bloggar att det senaste Greys avsnittet var super spännande, det missade jag såklart! Skit också!
Nu orkar jag inte skriva mer. So long!
