eko

Har gått över förväntan att plugga idag trots sjuk man och barn. Dom två har som haft varandra hela dagen så jag har kunnat ägna mig åt mitt. Var iväg till vårdcentralen imorse med Nemo. Fick ett utlägg på ungefär 15 min om varför det var högst olämpligt att skriva ut medicin för hans ögonfluss. Jag lyssnade noga på vad som sades och gick sedan till Apoteket å plockade ut medicinen. Jag vägrar ha en natt till som den vi genomledde inatt om det går att göra nåt åt det. Nemo vaknade och grät vid 0.15. Jag hade vid det laget sovit 1,5 timme ungefär. Jag förstod först inte varför han var så ledsen tills jag tog med mig honom in på toa och får se att båda hans ögon är så fulla med var (eller vad det nu är för smörja) att han inte ens kan öppna ögonen. Jag baddar försiktigt men Nemo får panik över att inte kunna se varpå han fäktar och skriker för allt han kan. Detta resulterar i en hostattack som slutar med att han kräks på golvet. In vinglar Danne som är trött och febrig å yrar nåt om jag behöver hjälp. Jag är mindre road över hela situationen och fräser nåt till svar som jag inte ens minns vad det var, förmodligen inget snällt iaf. När hela cirkusen är över och vi alla ligger å trängs i dubbelsängen så somnar såklart man å son i samma stund som huvudet läggs på kudden. För mig var det mindre lätt att sova så jag ligger å vrider å vänder mig, tittar på tv och så tills nån gång efter 3.

Härlig natt...not! Så om nån undrar om jag tänker ge Nemo ögondropparna trots alla risker med antibiotika så är svaret ja, det tänker jag. Något som dock inte visat sig vara helt enkelt. Lätt att motivera sin treåring till att ligga still och vänta tills jag droppat två droppar rakt i hans ögon...

Ironiskt nog har jag läst en hel del om stress idag när jag pluggade. Kände igen mig och kunde relatera till många saker.