eko

Jag beställde tårta idag till Nemos födelsedagskalas på lördag. Kände hur lättnaden spred sig genom min kropp. Nu finns det ingen återvändo längre! Det blir inget bakande på aspvägen för fröken Olsson den här gången. Så himla skönt känns det. Bäste svärmor har dessutom lovat att hon ska baka bullar. Underbart! Så länge jag inte hade beställt tårtorna kände jag mig fortfarande kluven. Ska jag eller ska jag inte? Jag tycker ju egentligen att det är jättekul att fixa och garnera tårtor och så men tiden räcker inte till. Drog ner på Ica maxi idag och gjorde min beställning. Var inte alla speciellt dyrt heller. Hoppas de är goda med.

Ikväll har jag trängst med resten av Härnösandsborna på invigningen av Willys. Varför kan man ju undra... Jag var inte alls speciellt sugen på att delta men Danne tyckte att det var en fin idé. Herregud vad mycket folk! De släppte in folk i omgångar och jag blev helt seriöst tacklad av en tant så jag höll på ramla omkull vid insläppet! Vad fan tar det åt människorna?! Jag behöll dock lugnet och sa inget, jag kan vara sansad och snäll jag med. Hehe!

Ångesten över att tackat nej till jobb blir alltmer påtaglig. Varför ska jag vara sån för? Jag vill kunna tacka nej till saker och prioritera sånt som är viktigt för mig utan att ångesten ska gnaga sönder mig varje gång. Hur gör man då?