eko

Usch vilken morgon! Mitt lilla hjärta lyssnande inte på mig för fem öre och stressen hos mig växte enormt. Efter en hel del tjat och gnat så kom vi till sist iväg. Då vi satt i bilen pratade jag med Nemo om hur tråkigt jag tycker att det är då vi bråkar och att det blir så när mamma stressar och Nemo inte lyssnar på mig och gör som jag säger. Väl på förskolan utspelar sig följande konversation:

Nemo: Fröken, mamma och jag har bråkat.
Fröken: Jaha, varför då?
Nemo: För att mamma lyssnar inte på mig.

Hm, man kan ju fundera på om det var så det var. Det kan ju faktiskt vara så att han uppfattade situationen så medan jag uppfattade den på ett helt annat vis. Hur som helst så kramades och pussades vi innan vi skiljdes åt och kom fram till att vi inte var osams längre.