eko

Tomt, det är så tomt. Det vi gick igenom igår, det finns inga ord som beskriver känslan. Ni som tvingats ta bort ert husdjur vet. Jag kan inte beskriva gårdagen. Det gör så jävla ont. Selma föddes hos mig på Storgatan, under min säng. Jag visste från första stund jag såg henne att hon var min katt. Jag var med henne när hon föddes å jag var med henne när hon dog. Nu kommer jag aldrig få träffa henne igen. Nemo tittar titt som tätt upp mot himlen och säger att Selma flög förbi och vinkade åt oss från katthimlen. Jag önskar att det är så, att hon kan titta ner på oss och se hur mycket vi saknar henne. Du fattas oss Selma! Tack för att du förgyllde mitt liv i tolv år. Sov gott.