eko

Idag har det jobbats. Jag känner mig rätt sliten faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag ångrar mig grymt mycket att jag inte valde att vara föräldraledig hela den här sommaren. Jag har fortfarande en hel del dagar kvar på Nemo och jag tänker att han borde få ett ordentligt sommarlov. För sent för det nu. Nästa vecka kliver jag på sommarschemat. Jag kommer att jobba 85 % men tycker att det är fullt tillräckligt ändå. Redan den här veckan har jag tagit på mig en massa jobb. Jag tänkte ett tag att jag skulle se den här veckan som min semester. En vecka utan plugg och jobb, att bara vara. Ni som känner mig förstår nog att så inte blev fallet. Jag tackade faktiskt nej till ett nattpass på torsdag men har efter övervägande bestämt mig för att ringa jobbet och tacka ja istället. Tänkte att den dagen kan jag ha innestående till ett senare tillfälle istället när jg känner att jag behöver vara ledig. Ångesten över att tacka nej äter upp mig, samtidigt som det dåliga samvetet över att en kollega inte får gå på semester en vecka tidigare om inte jag tar hennes nattpass. Vad fan är det för fel på mig egentligen? Borde inte jag unna mig själv en veckas semester istället då jag inte kommer att få nån semester alls i sommar, som vanligt. Jag sitter inne med alla svaren själv om vad som skulle göra mig gott men ändå ger jag inte mig själv "lyxen" att vara ledig en vecka. Det sägs att man ska behandla sig själv som sin bästa vän, jag kan säga att jag skulle då rakt inte vilja ha mig som vän efter hur jag är mot mig själv ibland.