eko

Idag tog jag fram min älskade skinnjacka. Kändes verkligen som vår idag. Tyvärr snöade det lite lätt på eftermiddagen men det är väl typiskt vårväder.

Ångesten över tentan har lagt sig något. Har försökt sätta mig in i den nya kursen som började idag. Ska nog beställa lite böcker imorgon men sen tar jag ledigt från allt skolarbete hela påsken. Försöker inbilla mig att jag är värd det.

Imorgon ska Nemo gå på förskolan som en påskkärring. Det blir nog roligt för honom. Idag fick han vara ledig från förskolan för han var ute på äventyr med farfar. De åkte tåg till ö-vik för att hämta farmors bil som varit på lagning av nåt slag där. Nemo hade såklart haft en spännande dag och berättade med stor entusiasm om sin dag.

Gick och la mig tidigt för jag var så himla trött. Somnade på en gång men vaknade igen för en timme sen. Började tänka på tentan och var sedan klarvaken. Blir så arg på mig själv att jag måste älta allt så mycket. Skulle verkligen vilja kunna tänka "ingen mening att jag maler det här nu, jag kan ändå inte göra nåt åt det ändå.", men näe... Allt ska ältas och tuggas tills det bara är en sörja kvar. Fan vad negativ jag blivit på sista tiden. Det är inte alls sån jag är. Jag är egentligen en positiv tjej som sprudlat av glädje. Vart är hon nu? Hoppas hon kommer tillbaka snart för jag trivs inte med att vara sur och grinig och bara gnälla över allt. Det är som inte jag. När Danne kom hem från jobbet idag stod jag med skurmoppen i högsta hugg och varnade honom för att ens prata med mig för jag var på så dåligt humör. Han tog min varning på högsta allvar, han har nog en del erfarenheter av min bitterhet. Ops! Inge kul att bara läsa en massa gnäll heller. Ska försöka snap out of it och återkomma med ny energi och livsglädje. Vi får se om jag lyckas, är ju bara jag som kan ändra på hur jag mår och beter mig.

Ja, vad kan jag säga. Gick inge vidare med tentan idag. Jag vet att jag sagt det massvis med gånger förut men den här gången känns det verkligen som att det har gått h-vete. Intalar mig själv hela tiden att det blir en omtenta för att slippa bli ledsen men kommer ändå bli besviken om jag får det. Jag blir så himla förtvivlad när jag tänker på att jag kanske måste göra om skiten en gång till. Jag ställer väl rätt höga krav på mig själv. En omtenta vore katastrof för mig. Jag kommer att känna mig så himla dålig om det blir så. När jag kom hem la jag mig på soffan å bara stirrade. Ringde syrran och beklagade mig och satte sedan igång å storstädade mitt försummade hem. Imorgon börjar en ny kurs, arkivvetenskap... Jippie!

Imorgon är det dags att skriva min hittills största salstenta. Juridik på 15 hp. En halv termin. Är helt galet nervös. Har i ärlighetens namn inte alls pluggat så mycket som jag borde (som vanligt). Men efter att ha suttit å nött å nött den här skiten i flera dagar nu så inser jag att det kanske inte gjort så stor skillnad. Jag kanske är för dum för det här. Vet ärligt inte om det gjort så fruktansvärt stor skillnad om jag suttit å nött varje dag. Förstår jag inte hur man ska göra så hjälps ju inte det. Det får gå som det går. Jag är helt inställd på att det här blir min första omtenta... Håll tummarna för mig imorgon.

Var nog ingen hit att ta på mig jobb igår. Det var sagt att jag skulle jobba till 18.00 Max till 20.00. Jag ville inte jobba längre än så heller då jag behöver plugga. Naturligtvis blev det strul som det har en märklig anledning att bli då jag ska jobba. Kom hem 22.40! Hej å hå! Något less jag var då! Nu måste jag verkligen stå på mig å säga nej om de frågar nåt mer innan tentan. Inte får att jag kommer klara tentan i vilket fall men ändå.

Blir så himla less på mig själv. Gör allt annat än å plugga. Blir utan tvekan en omtenta för mig den här gången. Jag vet att jag har sagt det flera gånger men den här gången är det faktiskt på riktigt. Eller ah, det har jag väl trott de andra gångerna med. Men asså my God vad värdelös jag är på det här. Kan verkligen inte tyda det gamla språket i lagboken! Blir tokig!

Sen har jag ju varit så "duktig" att jag har sagt nej till två arbetspass den här veckan, men när de ringde nu igen och behövde hjälp ikväll så kunde jag inte säga nej. Börjar 16.00...

Nu har jag klivit av nattpasset. Är verkligen helt slut. Som jag trodde har det blivit en hel del jobb inatt. Fy sjutton vad trött jag är. Ligger på soffan just nu. Nemo är rastlös som bara den och vill förstås att jag ska leka med honom. Måste röja lite här hemma. Ska bli så kul med besök idag! <3 Ska sätta igång....snart...

Behövde aldrig åka in nåt under beredskapen inatt. Å andra sidan var jag ju ändå vaken inatt så jag har lika gärna kunnat jobba. Men skönt ändå att få ligga i sin säng hela natten. Nu laddar jag för ett sista nattpass. Kliver av 7.00 imorgon och får då skynda mig hem och byta av Danne som står å trampar för att åka till sitt jobb. Nemo blir ledig från förskolan imorgon för vi får finbesök hos oss. Nu ska jag turbovila lite inför jobbet. Tror tyvärr inte att det blir så mycket sova inatt på min "sovande jour".

Om jag kunde sova på nätterna? Har alldeles för mycket tankar som snurrar.

Har jobbat mellan 9-20 idag. Kan säga att jag verkligen gjort mig förtjänt av lönen idag. My God vad jag har slitit. Men jag har gjort väldigt bra ifrån mig om jag får säga det själv. Jag är grym! Så himla stolt över hur bra jag har hanterat situationer som uppstod på jobbet. Jag är fasen bra på det jag gör. Är van att jobba i lite kaos och löser det bra. Nu har jag beredskap till 9.00 imorgon, hoppas jag slipper åka in. Är så fruktansvärt slut efter den här veckan, mycket jobb, plugg och minimalt med sömn. Nu är det bara ett nattpass kvar imorgon så är den här grisveckan över. Nästa vecka är det plugg, plugg och åter plugg. Har sagt ifrån mig all form av jobb som jag blivit tillfrågad om inför nästa vecka. Bra där Emma!

Nu för den här veckan gärna ta slut, den har varit påfrestande på många olika vis.

Igår var det utvecklingssamtal på Nemos förskola. Jag måste säga att samtalet gick över förväntan. Det var faktiskt ett jättebra samtal och vi fick höra mycket positivt om vår lille gosse. Det som gjorde mig lite extra stolt är när jag hör hur det jag så envist försökt lära min son har gått in. Nämligen att alla känslor är okej. Enda sedan Nemo var liten så har jag varit noga med att låta Nemo uttrycka och leva ut sina känslor. Jag har verkligen försökt att inte "lägga locket på". Har han exempelvis varit ledsen, har jag tröstat honom utan att säga "gråt inte". Jag har hållit om honom, kramat honom och låtit honom vara ledsen klart. Inte så att det har gått till överdrift naturligtvis då man i vissa situationer faktiskt måste avleda lite för att inte förstärka vissa beteenden. Men låta honom vara i känslan och känna att det är okej att vara ledsen nu, jag behöver inte vara glad jämt. Pedagogen berättade att han kan sätta ord på känslor och att han någon gång han varit ledsen sagt något i stil med "Jag måste få vara ledsen nu.". Blir faktiskt väldigt stolt över att han kan stå på sig och känna att han måste få vara i den känslan nu. Jag är av den bestämda uppfattningen att alla känslor måste levas ut. En outlevd sorg eller ilska kommer inte automatiskt försvinna bara för att vi väljer att svälja den just då. Den stjäl din energi och blockerar dig i olika situationer och i relationer till andra människor. En bra kontakt med ditt känsloliv är ett bra redskap att använda sig av genom hela livet. Det medför att vi lättare kan handskas med olika situationer i livet där vi annars kanske handlar i affekt. Känslor ska röra sig, de ska röra sig ut ur kroppen och inte packas i någon tung känsloryggsäck som bara blir tyngre och tyngre av känslor som inte anses som okej. Nemo kommer att vara med om många situationer genom livet där vissa känslor inte anses som lämpliga och därmed måste dämpas. Med en god grund som barn hoppas jag att han kan lära sig att handskas med dessa situationer och kan hitta andra vägar att leva ut sina känslor och framförallt sätta ord på dem.

Har ett annat exempel angående detta. Vi var till tandläkaren idag eftersom Nemos tand har blivit mörkare sedan krocken med ett annat barn på drakborgen. Efter lite trixande fick vi till sist Nemo att sitta i tandläkarstolen och när tandläkaren tänder sin starka lampa och säger åt Nemo att gapa, tittar han på henne och säger "nu är jag rädd". Hon kunde då bemöta hans rädsla och agera utifrån det. Nu är väl visserligen de flesta barn lite rädd och pirriga inför att gå till tandläkaren. Men min poäng är att om vi inte säger hur vi känner är det svårt ibland för omgivningen att tolka oss och veta hur vi behöver bli bemött. Jag vill därför slå ett slag för att vara ärlig med hur vi känner. Ingen kommer att tacka oss för att vi svalde gråten när vi egentligen behövde vara ledsen.

Har ju jobbat 2 dagar i en förskoleklass. Det har gått bra! Första dagen gick jag mest runt som ett ufo. Hade inte koll på mycket. Osäker och förvirrad. Andra dagen kändes det bättre. Var ensam en liten stund på eftermiddagen och även det gick bra. Blev erbjuden två dagar till den här veckan men tackade nej till det. Jag jobbar en hel del på Bogården den här veckan plus att jag måste plugga. Det var en rolig utmaning att testa på nåt nytt. Kände flera stycken av barnens föräldrar så det var ju jätteroligt att träffa dem. Jag har ju själv gått på den där skolan från 3an till 6an så det kändes väldigt nostalgiskt att vara tillbaka. Vara ute på skolgården som rastvakt och äta lunch i matsalen. Det som slog mig var att allting upplevdes mycket mindre och kortare nu än när jag själv gick där. Vägen från parkeringen upp till skolan var ju inte alls så lång som jag kom ihåg och matsalen var mycken mindre än vad jag tyckte som barn. Till och med busschauffören som körde skolskjutsen var samma som då jag gick där. Det som var allra bäst var att jag fick jobba med min granne. Det var en enorm trygghet för mig att ha henne där. Men alla andra jag träffade och jobbade med var trevliga, snälla och välkomnande. Känns bra, fast vet inte om jag kommer att jobba där mer. Vi får se om de ringer nåt mer och hur det ser ut för mig då. Jobbar ju på rätt bra på mitt "vanliga" jobb med. Har ju inte hur mycket tid som helst. Nästa vecka har jag iaf bestämt mig att jag ska inte ta på mig nåt jobb alls. Om det inte är typ 4 timmar eller nåt, då måste jag ju nästan.

Och just ja, det gick bra att åka skidor med. Åkte på måndagen men på tisdagen var det sånt snöoväder att jag aldrig kom iväg. Stod och hjälpte barnen med att få på och av sina skidor istället.

Imorgon ska jag då alltså vikariera i en förskoleklass. Behöver jag berätta hur nervös jag är? Helt sjukt nervös! Kändes lite bättre där ett tag men nu när det är så nära känns det tyvärr inte alls lika bra.

Skolan får tyvärr stryka på foten i det närmaste hela den här veckan på grund av min fantastiskt dåliga planering. Jag ångrar mig like hell att jag har tagit på mig en endaste dag jobb nu med den stundande tentan som kommer närmare och närmare. Vad fan tänkte jag egentligen?!

Igår var jag ute och gick för första gången på flera månader. Och eftersom det numera är ovanligt att jag motionerar ett endaste dugg så följer jag strömmen och skriver om det så alla kan se och läsa vad fantastiskt duktig jag har varit. Sch! Hörde jag applåder? Min kondition har dessvärre sagt upp sig och lämnat mig, så resultatet av min inte alltför långa promenad blev att håret frös. Varför? Jo, eftersom jag flåsade så förbannat andades jag på håret som spretade fram under min halsduk, och eftersom dagen bjöd på underbara minus 18.5 frös håret ganska snabbt.

Håll tummarna för mig imorgon!

Min granne jobbar på samma ställe som jag ska jobba på måndag och tisdag. Hon har gett mig lite tips och råd inför arbetet. Känns himla bra att jag åtminstone känner en person där. Nu har jag lite mer koll på hur dagarna kommer att se ut. Men sen ringde hon mig idag och sa att jag skulle vara själv en halvtimme direkt på morgonen första dagen. Whaaaat?! Nej det går inte för sig! Dom hade skrivit en lapp vad jag skulle göra. Asså what, nej det vill jag inte!! Hon skulle ordna så jag fick börja en halvtimme senare så jag inte behövde vara själv. Nån måtta får det faktiskt vara! Herregud, jag är nog nervös som det är! Skönt att hon ordnade det där!

Nästa vecka blir en hektisk vecka. Har av nån märklig anledning tagit på mig att jobba i en förskoleklass måndag och tisdag. Blev tillfrågad och tackade ja. Haha! Vad har jag gett mig in på? Jag har ju aldrig jobbat med det förut. Nog för att det är barn på mitt jobb med men det är ju nåt helt annat. Har haft nån praktik på några förskolor när jag gick i åttan eller nåt sånt men det är ju några år sedan...ja ganska många år sedan! Herregud, blir ju nervös nu. Men det blir säkert bra! Blir en erfarenhet rikare om inte annat. Saken är bara det att dom ska åka skidor!!! Whaaaaat! Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 17 eller nåt. Hur ska det gå?! Äger inte ens ett par skidor, måste snickra ihop ett par omedelbart ju! Eller just ja, hon sa ju att jag skulle få låna ett par. Hehe!

På onsdag är det föreläsning och plugga som står på schemat. På torsdag är det utvecklingssamtal på Nemos förskola sen direkt efter det kliver jag på ett nattpass. På fredag direkt efter jobbet ska Nemo till tandläkaren och jag ska sedan plugga till den stundade tentan. På lördag är det jobb 9-20 och på söndag förmodligen ytterligare ett nattpass. Puh! Går det att snabbspola? Kommer vara helt slut efter den där veckan.

Efter att Nemo varit borta från förskolan en längre tid på grund av sjukdom har han blivit väldigt bekväm med att vara hemma. Han var inte alls speciellt sugen på att gå på förskolan varken idag eller igår. Fick lämna en hysterisk och gråtande Nemo i personalens armar medan jag stålsatte mig och bara gick... Mitt hjärta gick i tusen bitar och när jag ser honom stå och vinka i köksfönstret med tårarna rinnandes var det inte långt borta med mina tårar med. Fy vad jag hatar att lämna Nemo ledsen. När han dessutom suttit och gråtit halva kvällen igår och på morgonen över att han inte kunde sova hemma inatt, kändes det extra jobbigt. Jag ska jobba inatt och då måste han sova borta. Så det känns faktiskt väldigt jobbigt just nu.

I övrigt så har jag hamnat i en svacka. Jag är på dåligt humör och det mesta känns faktiskt rätt tungt och jobbigt just nu. Jag har tom tackat nej till några arbetspass för jag känner att orken inte finns där. Jag kan inte utsätta mig själv för stressen och ångesten när jag vet vilken utväg det oftast får, reumatismen skenar i kroppen.

Nu ska jag ladda för jobbet. Meningen var förstås att jag skulle ha pluggat hela dagen när jag varit barnfri å allt. Har jag gjort det? Svaret är nej!

Just som jag trodde att Nemo var på väg att bli frisk så slår sjukdomen om med full kraft. Det finns inga tvivel längre, han har fått samma som jag hade förra veckan. Magsjuka som innefattar feber och andra förkylningssymptom. Det luriga är att man inte är sjuk ett eller två dygn som med vanlig magsjuka. Nej nej, här talar vi om en vecka där sjukdomen går upp och ner och avslutas med en total tömning av maginnehållet. Men efter gårdagens kräkningar så tror jag (eller hoppas) att han är på väg att bli bättre nu. Sen är det väl Dannes tur skulle jag tro. Nån som vill komma och hälsa på? Hehe!