eko

Efter att Nemo varit borta från förskolan en längre tid på grund av sjukdom har han blivit väldigt bekväm med att vara hemma. Han var inte alls speciellt sugen på att gå på förskolan varken idag eller igår. Fick lämna en hysterisk och gråtande Nemo i personalens armar medan jag stålsatte mig och bara gick... Mitt hjärta gick i tusen bitar och när jag ser honom stå och vinka i köksfönstret med tårarna rinnandes var det inte långt borta med mina tårar med. Fy vad jag hatar att lämna Nemo ledsen. När han dessutom suttit och gråtit halva kvällen igår och på morgonen över att han inte kunde sova hemma inatt, kändes det extra jobbigt. Jag ska jobba inatt och då måste han sova borta. Så det känns faktiskt väldigt jobbigt just nu.

I övrigt så har jag hamnat i en svacka. Jag är på dåligt humör och det mesta känns faktiskt rätt tungt och jobbigt just nu. Jag har tom tackat nej till några arbetspass för jag känner att orken inte finns där. Jag kan inte utsätta mig själv för stressen och ångesten när jag vet vilken utväg det oftast får, reumatismen skenar i kroppen.

Nu ska jag ladda för jobbet. Meningen var förstås att jag skulle ha pluggat hela dagen när jag varit barnfri å allt. Har jag gjort det? Svaret är nej!