Tänkte bara bjuda på ett snabbt inlägg. Praktiken går bra. Mycket att ta in men det är intressant. Känner mig lite vilse mellan varven men så är det väl.
I tisdags var jag och lämnade blodprover. Har inte hört något från läkaren så jag antar att det såg bra ut.
Renoveringen står still, vet faktiskt inte riktigt varför, tidsbrist kanske. Vi (inte jag) gör ju mycket själv.
Nu ska jag borsta Nemos gaddar sen bär det av mot förskolan. Nemo har för övrigt besök hemma den här veckan. Totto från förskolan ska bo hos oss i en vecka. Han bor en vecka hos alla barn på förskolan och nu var det alltså Nemos tur.
Jo da, visst fick jag det. Mår så fruktansvärt illa! Har mått illa hela kvällen och det blir bara värre och värre! Känns som jag ska kräkas. Och öm i magen där hon injicerade. Ska det behöva vara såhär varannan vecka?! Det fixar jag inte! Usch, tycker faktiskt riktigt synd om mig själv.
Första sprutan tagen idag. Det gjorde faktiskt lite ont måste jag säga. Inte själv sticket så värst men då hon sprutade in skiten. Aj!! Har varit öm hela dagen efter det. Är även blå där hon stack mig. Känns inte som att det här är nåt jag kommer stå ut med och hoppas nästan att det inte fungerar av nån anledning så jag måste sluta. Det är klart att jag vill bli bättre men det här var verkligen inte kul! Dessutom är biverkningarna fruktansvärda! Gå in å kika på nätet den som vill, ingen vidare kul läsning dock
Gjorde chicken cashew till middag idag. Har ni smakat det nån gång? Blev tipsad av en kollega som varit mycket i Thailand. Finns en hel uppsjö av recept på nätet men jag gjorde som vanligt en egen variant. Sååååå gott! Är det någon som vill veta hur jag gjorde får ni hojta till.
Praktiken är i full gång, andra dagen idag. Igår var det möten hela dagen, var helt slut då jag kom hem. Somnade redan 20.15 (!!) och sov till 5.30. Behövde verkligen den sömnen, dels för att jag sov otroligt dåligt natten innan samt att det var väldigt mycket nya intryck från dagen. Idag har varit något lugnare. På eftermiddagen fick jag vara med på en kort sekvens av ett möte med kommunens ledningsgrupp. Kände mig något malplacerad men det gick bra. Min handledare är verkligen helt underbar! Tycker otroligt bra om henne måste jag säga.
Imorgon är det dags att påbörja medicineringen med humira. Första injiceringen kommer att ske på medicinmottagningen. Ser inte fram emot det kan jag säga.
Efter att ha haft en vansinnesvecka med plugg på högsta växel kände jag mig rätt mör. Trots detta hade jag ju självklart bokat in mig på jobb i helgen. Hela långa lördagen spenderades på jobbet. Hem, svulla godis bara att "hey, its saturday god dammit!". Upp idag, för att sedan dra på jobb igen. Skulle egentligen ha jobbat natt men en snäll kollega till mig kom å bytte av mig vid 19.00 så jag kunde få sova å ladda inför imorgon. Så frågan är ju: varför i h-vete sover jag inte?! Kan det vara just morgondagen som är orsaken? Börjar min berömda praktik imorgon. Egentligen heter det VFU (verksamhetsförlagd utbildning) men skriver jag det är det ingen som fattar vad jag menar. Ska i alla fall vara på personalkontoret och jag är taggad till tusen samtidigt som jag är sjukt nervös. Måste ju liksom visa framfötterna och göra ett bra intryck.
Kommer att bli långa dagar både för mig och Nemo, men så kan det vara.
I övrigt går hjärnan på högvarv. Torsdagens läkarbesök har verkligen rört upp en hel del sorg, oro, nervositet. Orkar inte skriva allt nu men kan säga att jag är sämre i min sjukdom, det går helt enkelt åt fel håll och fler mediciner kommer sättas in i form av injektioner, som jag ger mig själv. Jag vill bara lägga mig ner å skrika. Livet är så förbannat orättvist. Inte för att jag önskar nån annan stackare reumatism men varför just jag?!
Det var inte reumatism jag fick i halsen. Däremot sa läkaren att om det händer igen måste jag åka in å kolla upp det. Det övriga som sades på besöket orkar jag inte skriva om just nu. Jag måste smälta det först.
Ska till specialistmottagningen om en timme. Jag blir allt sämre i reumatismen så det lutar åt att jag måste byta medicin. När jag pratade med läkaren i telefonen pratade han ju om cellgifter men det gick ju inge bra förra gången så jag tvivlar på att det går nu heller. Förut har han även pratat om malariamedicin. Får se vad det blir av allt. Vill bara bli frisk även om jag vet att det inte går.
I fredagskväll fick jag plötsligt ont i halsen. Jag trodde att jag höll på bli sjuk fast jag hade inga andra symptom alls. Smärtan eskalerade och snart hade jag så ont att jag inte ens kunde prata. Jag har opererat bort mina halsmandlar för några år sedan så jag får sällan så jätteont i halsen nuförtiden. Smärtan jag hade nu kunde jämföras med halsfluss gånger två. Jag tvingade i mig hett honungsvatten då det brukar hjälpa lite mot halsont men det hade noll effekt. Jag kunde inte längre svälja så jag fick spotta i en kopp (äckligt jag vet). Gick till sist å la mig, äta nåt godis eller nåt annat gott var utesluter trots att jag köpt snuskigt mycket å sett fram emot det. Dagen efter var jag bra igen, inte ett spår efter förkylning eller nånting. Min fundering är nu ifall det var reumatism jag fått i halsen. Låter ju helt sjukt men jag har ingen annan förklaring. När jag googlade på det fick jag upp saker som cancer i halsen och det tror jag faktiskt inte att det var. Nä, en ny och bättre medicin kanske vore på sin plats.
Fick ett brev från transportstyrelsen idag. Hann tänka att det måste vara ett ägarbevis på nån ny bil som nån vänlig själ har gett till mig. Det var det inte. Istället låg där ett brev att jag måste förnya körkortet. Va?! Har det redan gått tio år? Det kan inte vara möjligt. Men jo, det är möjligt. Den 29 oktober var det tio år sedan jag tog körkort. Körkortet utfärdades dock inte förrän 30 januari eftersom jag avskyr att ta kort hos en fotograf. Jag kommer ihåg att jag tog fram den där lilla lappen man får efter att ha klarat körkortet och sa till Danne att jag hittat den i flingpaketen när jag åt frukost. Han fattade inte skämtet och ärligt talat tror jag inte ens att han läste på lappen för jag fick ändå tala om för honom att jag tagit körkort. Jag hade gjort allt detta bakom hans rygg utan att han visste om det. Det var fruktansvärt svårt för mig. Dels för att jag är sjukt dålig på att hålla på överraskningar och dels för att han körde färdtjänstbuss på den tiden. Han var ju överallt å jag fick sitta å gömma mig bakom solskyddet i övningskörningsbilen. Min körlärare var väldigt förstående till det hela och hjälpte mig att kolla om han sett mig. Min körlärare var väldigt snäll faktiskt. Han bjöd mig på flera körlektioner för att han tyckte att det var så roligt att åka med mig. När jag hade en liten svacka och inte körde så mycket bokade han in mig på dubbellektioner utan att fråga mig. Han hade gett sig fasen på att jag skulle klara körkortet. Jag var ju liksom 21 år och hade redan låtit lämpen gå ut i tid en gång. Han menade att jag inte kunde dra på körkortet något mer och bokade dessutom in uppkörning åt mig. Det var bara att köra som en tok för att klara skiten. Samma dag som jag skulle köra upp kom han dessutom å hämtade mig en timme innan. Han hade fått en avbokning på en lektion och bjöd mig på en timmes lektion som genrep. Jag körde som en kratta och jag kommer ihåg att han sa till mig att on jag körde så på uppkörningen skulle jag bli kuggad. Det gjorde jag som tur var inte, även om jag nog fick motorstopp 5-6 gånger innan jag ens kom från parkeringen. Jag var så sjukt nervös! Märkte dock ganska snart att gubben jag körde upp med var väldigt matglad. Jag jobbade som kock på den tiden och satt å pratade om mat, recept och restauranger hela uppkörningen. Jag vet inte om det var det som gjorde det eller om jag faktiskt körde ganska bra men jag klarade uppkörningen. Hans ord var "Jag blir den första mannen i ditt liv som gratulerar dig till ditt körkort.". Jag slängde mig om halsen på den stackars gubben. Vilken lycka! Jag hade klarat allt på första försöket även om det tog lite tid.
Det vart en liten anekdot såhär på förmiddagen. Nu ska jag plugga
Det här är så mycket min humor att jag bara måste lägga ut den i bloggen. Skrattar lika mycket varje gång jag säger det högt. Så roligt att jag nästan kissar på mig av skratt. Prova ni med, inte att kissa på er utan att säga det högt. Roligt va?
Hoppas jag inte har några skånska läsare som tar illa vid sig nu.
Idag var det stängt på förskolan så Nemo har varit hemma med mig. Har gått sådär att plugga då. I fredags lämnade vi in ett grupparbete som min studiegrupp jobbat mycket hårt med. Hoppas vi får bra betyg, det har vi förtjänat. Idag påbörjades en ny uppgift. Ska skriva om nåt ämne inom socialpedagogik som jag är särskilt intresserad av. Ska vara klart på fredag så jag känner mig lite stressad faktiskt. Dessutom känns det som att den här dan gick bort lite eftersom Nemo varit hemma. Så kan det vara.
Nu ska jag laga mat. Hemmagjorda köttbullar hade ongen beställt minsann.
Här skriver jag om det som faller mig in, mina tankar och händelser och en hel del om min son Nemo, född april -09. Ibland blir det mycket gnäll och tjat här i bloggen. Men om det jag skriver inte duger, är alla fri att söka sig till någon annans blogg och läsa den istället. Därav - love it or leave it!
