eko

love it or leave it!

Men ååååh!!!

Kategori: Min vardag

Jaha, och nu åkte en blomkruka i golvet. Någon som vill ha en Cornish rex? Jag lovar, ni får aldrig tråkigt igen med henne i huset... 

Hon kan verka harmlös men skenet bedrar...

Inte så lugn morgon

Kategori: Min vardag

Ny vecka nya möjligheter. Alarmet ringer först klockan sju men på grund av ett sovrum som är som en bast, en enerverande flugj*vel samt en katt som jagar denna fluga uppe i taket, på väggarna, på mig och överallt, har jag nu gett upp att försöka få någon sömn. 

Nemo ska idag börja förskolan igen efter 5 eller 4 veckors ledigt. Jag minns ärligt talat inte hur länge han varit ledig. Känns i alla fall jättetråkigt att hans sommarlov redan är slut. 

Nä, upp å hoppa. Ingen mening att ligga här och svettas. Arbetspass på 10-18 väntar på mig. Synd att inte D är hemma, annars hade jag dragit ut på en morgonpromenad. Aja, trevlig dag på er alla! 


Fantastiskt helg!

Kategori: Min vardag

Har haft en hel underbar helg! På fredagen var jag med Emma och satt å drack vin å surrade hela kvällen. Nemo lekte med hennes barn och hade nog minst lika roligt som mig. Helt plötsligt hade klockan passerat läggdags för längesedan. Har alltid så roligt med henne att tiden bara svischar fram. 

Igår var en händelserik dag. Först fira pappa/morfar som fyllt 60. Fint väder, underbart sällskap å god mat. Kunde inte ha blivit bättre. Nemo lekte med alla barn som var där och hade superkul! 

Senare på kvällen var det dags för stadsfesten. Från början hade vi Nemo med så han fick titta på Rackartygarna. Sedan fick han åka hem till Kim för att spendera natten där. Vi åkte några varv i Bonnevillen innan vi gick in på stadsfesten. Kvällen varvades med stadsfest och att åka bil. Längesedan jag hade så roligt som igår. Emma hade sminkat mig å gjort en frisyr på mig. Hon är så himla duktig! Fick även låna kläder av henne.  Hon och Robban åkte med i bilen några gånger och vart såklart lyriska över det underbara med att åka cabb. Vi fortsatte umgås med varann hela kvällen, så himla roligt. Danne lyckades jag tappa bort typ så fort vi klev ur bilen.

Inser nu att det här inlägget blev helt flummigt. Jag blir avbruten av Nemo hela tiden så det är svårt att få nåt sammanhang i det jag skriver haha! Sunmma summarum har jag haft en sjukt bra och rolig helg. 

Imorgon börjar Nemo förskolan igen och jag kliver på en jobbvecka innehållande helgjobb. Trist! 

Har inte så många kort att bjuda på mer än nån selfie sådär. Haha! Typiskt mig! 




Händelserik dag

Kategori: Min vardag

Dålig uppdatering. Har semester vilket tycks innebära att även bloggandet har semester. 

Igår åkte jag å Nemo till Sollefteå och hälsade på syster med familj. Nemo å Zeke lekte som aldrig förr. Vi åkte å badade, grillade, surrade, promenerade och hade det supertrevligt! När det var dags att runda av och åka hemöver brast Nemo ut i gråt. Han var helt förstörd över att måsta åka hem. Han grät och grät och jag hade inte hjärta att tvinga in honom i bilen å åka hem. Vi stannade därför över natten. Gissa om kusinerna blev glada då? Har haft det så otroligt mysigt. Ville egentligen aldrig åka hem igen. 

Idag då vi skulle åka till Härnösand fick jag fel på bilen. Inget större fel utan det var hasplåten under motorn som lossnade och skrapade i backen. För att göra en lång historia kort så fick jag hjälp till sist tack vare att Anja drog i några trådar. 

Väl hemma var det raka vägen till frisören, premiär för Nemo. Han var jätteduktig och blev supersnygg! 

Då jag kom hem hade jag fått brev från universitetet, examensbeviset! Trevligt värre! Loggade in på datorn å såg att jag blivit antagen till en sociologikurs i höst. Trevligt det med! 

Senare på kvällen lärde sig Nemo att cykla utan stödhjul. Vilken lycka! Jag är löjligt stolt! 

Det var lite smått å gott av vad som har hänt igår och idag. Får se när det blir  uppdatering härnäst. 






Ett år sedan Selma blev en ängel

Kategori: Min vardag

Idag är en lite tung dag. För ett år sedan klockan 16.00 överlämnades min fina Selma till katthimmelen. Hade en föreställning om att det någon gång skulle kännas lättare. Att jag skulle kunna tänka på henne och prata om henne utan att känna oerhörd sorg, saknad och brista i gråt. Jag har, trots att det gått ett år, inte kommit dit än. Saknar henne så brutalt mycket!