Ganska nyligen kommit hem från en kvällspromenad, som skulle ha varit en kvällscykling. Efter drygt halva vägen, 5,3 km får jag punktering. Jag har en himla fart när jag plötsligt känner hur jag tappar styrningen och balansen. På grund av den höga farten kan jag inte bara bromsa plus att jag är väldigt nära att köra ner i diket då jag inte kan styra ordentligt. Så himla läskigt! Hade inte varit kul att cykla omkull i den där farten! Lyckas till sist få stopp och då var det bara att sätta igång å vandra. 3,7 km gick jag innan jag var hemma. Kan ju tyckas lite men i sammanhanget kändes det sjukt långt. Jag var trött, hungrig, törstig och frusen. Dessutom började det mörkna och jag gick typ med skog på en sidan. Inte så kul.
Så himla tråkigt! Jag är med i en cykeltävling med jobbet där man ska cykla längst. Laddad till tänderna. Missade hela förra veckan då cykeln stod med pyspunka och nu lär den ju bli stående ännu längre. Ååååh, jag vill ju vinna det här. Ja, eller att mitt lag ska vinna. Buhu!
Kommentarer
Hanna säger:
Jag min lilla bloggnörd...;-) blev så överraskad och glad när jag såg att du hade uppdaterat! ;-) HUVVA!! VA LÄSKIGT!! :-( MEN VILKEN TUR I OTUREN!!! :-) Har en vän som det gick betydligt värre för en gång när hon var med om en cykelolycka för ett par år sen! :-( Skönt att du klarade dig!!! :-)
Här skriver jag om det som faller mig in, mina tankar och händelser och en hel del om min son Nemo, född april -09. Ibland blir det mycket gnäll och tjat här i bloggen. Men om det jag skriver inte duger, är alla fri att söka sig till någon annans blogg och läsa den istället. Därav - love it or leave it!
