Oj vilken dag! Klockan är bara snart halv ett men jag är helt slut! Nemo har en skrik och gnäll dag. "Lägger du ner mig så skriker jag, ska du äta så skriker jag, ska jag sova så ska det vara på dig och ingen annanstans" Har inte kunnat lagt ifrån mig honom en minut ens. Tack och lov så kom Danne hem på sin lunch så jag oxå kunde få äta nåt idag, det var nämligen omöjligt på morgonen och förmiddagen. Har äntligen lyckats få honom att fortsätta sova själv i sängen nu, men jag hör att han är på g att vakna igen.

Kanske någon tänker "Men vad hade du förvänat dig? Så är det att han barn." För man får väl absolut inte klaga då man har fått barn, då höjer vissa på ögonbrynet och tycker att man är en dålig förälder. Men jag kan inte vara på topp jämt. BVC sköterskan sa att jag skulle börja träna på att lämna bort honom lite någon timme då och då. Det skulle vara bra både för mig och Nemo, min första tanke var: Är man inte en dålig mamma om man lämnar bort honom redan? Haha, konstigt hur man funkar egentligen. Jag älskar inte Nemo mindre för att han ska få lära känna någon av sina släktingar lite bättre en timme utan att jag svansar runt honom. Låter ju rätt sunt att han får träffa andra än bara mig då jag tänker efter, fast bara en liten stund.... ;)