Var ju så stort hos läkaren idag. Han lyssnade inte allt för mycket på mig tycker jag. Jag förklarade precis min situation och han vände och bände på min arm. Till saken hör såklart den att jag har som mest ont på kvällar och nätter och kan därför klara dagarna relativt bra. När jag förklarade att jag inte hade så ont för tillfället så tittade han mycket suspekt på mig. Han bad mig lyfta armen på ett sätt som jag inte klarar av och såg mycket förvånad ut då jag försökte säga att jag fick ont om jag gjorde så. Han ville även titta på mina knän som jag har ont i mest sällan och mumlar då någonting om att de var ju inte svullna. Dah, sa jag att dom brukar vara det eller?! Vi missförstod varandra hela tiden då han inte var alltför bra på svenska. Han försökte hela tiden framhålla att det måste bero på att jag lyft fel eller nåt i den stilen. Jag gav mig inte utan försökte återigen förklara att det helt plötsligt bara kom och att det dök upp på olika ställen hela tiden men att just smärtan i axeln nu är bestående. Berättade även att jag testat att ta diklofenak vid ett tillfälle och då spände han ögonen i mig och säger strängt att det får man absolut inte äta då man ammar. Istället skrev han ut Pronaxen åt mig. Kan berätta att i broshyren så står det exakt samma som på diklofenak, går över i modersmjölk, men påverkar troligen inte barn som ammas. Vilken jävla tomte! Jag var så arg då jag gick därifrån! Fick iallafall lämna blodprov för reumatism och nåt mer som han inte förklarade vad det var. Sen sa han att jag måste kontakta en sjukgymnast. Lätt att gymnastisera bort nåt som bara gör ont ibland.

Känner mig inte så nöjd med besöket men är glad att jag fick lämna prover så man kan konstatera eller utesluta. Om jag måste till läkaren igen vill jag inte gå till han.

Danne ska strax åka och köra taxi. Nemo är kvällen till ära skitgrinig bara därför. Ååå, jag vill inte vara ensam.

Ha det bara alla ni där ute.