Ensam mamma söker...tid för mig själv
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
va ä dä för restaurang, bara potäter, klart grabben ska ha en köttbit o sås till pärerna
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Två nätter har jag spenderat på soffan nu. Håller på hosta lungorna ur kroppen så jag väcker ju Nemo om jag ligger i sovrummet och hostar. Tar med mig barnvakten så att jag snabbt kan springa till sängen då jag hör han vakna. Tyvärr så är det lite fel på vår barnvakt så den fellarmar om allt möjligt lite då och då. Inatt pep den typ var 30 sek för att den av någon konstig anledning tappade mottagningen hux flux. Jag har inte fått särskilt mycket sömn inatt! Har bett Danne köpa hostmedicin åt mig då han får en ledig stund på jobbet. Hoppas den funkar.
Igår så gjorde vi det! Vi gav Nemo en tesked mosad potatis för första gången. Vet inte om han ens fattade vad som hände utan svalde i rena förskräckelsen. Han grimaserade lite efter ett tag men jag tycker att det gick ganska bra att ge honom för att vara första gången. Ska fortsätta prova med potatis resten av veckan nu. Sen blir det väl nåt annat. Det är ju faktiskt lite kul ju!
Nattningen av Nemo gick ganska smärtfritt igår. Tog kanske en halvtimme från att jag la honom till att han somnade. Så fort brukar det INTE gå kan jag meddela. Brukar vara totalt krig här hemma på kvällarna då Nemo ska sova. Jag fattar inte! På förmiddagen då han ska sova är det nästan bara att lägga ner honom i sängen så somnar han, men på kvällarna inför natten är det jätte svårt att få honom att komma till ro. Vad gör jag för fel?
Nu ska jag dricka en kopp te kanske lindrar det smärtan jag har i halsen. Känns som att jag har hostat så mycket att jag har sår fulla halsen. Undrar om man kan få det..?
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
En sak till, för er i min mammagrupp som läser min blogg. Jag och Nemo är förkylda så vi kommer inte på fikat idag. Men vi kan vara här hos mig nästa gång det är fika om ni vill? Just let me know!
Kategori: Min vardag
Well well vart ska jag börja... Var ju till reumatologen igår. Han börjar med att ifrågasätta varför jag kommit till Sundsvall och inte i min hemstad. Eee, hur ska jag veta det? Det är ju ni som har kallat mig. Han fortsätter mala på om att han tyckte att det var så konstigt och frågade om jag hade begärt själv att komma dit. Jag sa då att du kan ju fråga min läkare för det är väl han som har skickat remissen. Jag har inget med det att göra. Vad är det här för översittarkille, tänkte jag. Börjar berätta min ganska långa historia med min ledvärk och jag blir avbruten flera gånger då läkaren ifrågasätter min historia och höjer på ögonbrynen som att jag bara satt och hittade på. Kände att jag blev mer och mer obekväm i situationen men bet ihop och fortsatte förklara om smärtan som flyttar sig. Berättade om att det kommit tillbaka efter många års uppehåll och började göra ont igen då jag var i nionde månaden ungefär. Det tyckte läkaren var väldigt underligt då man oftast blir bättre i reumatism under en graviditet pga. alla hormoner. Ja förlåt mig att jag inte är en mönster patient som passar in i din FASS. Han klämde och kände på varenda led i min kropp och som jag tidigare berättat så har jag mest ont på kvällar och nätter dvs. det syns inget på mig. Han ser inga svullnar leder eller rodnader alls nu eftersom jag inte hade ont just då. Märkte att han blev mer och mer skeptisk till min berättelse så till sist så utbrister jag "Du tror mig ju inte!". Han säger då "Jo jag väljer att tro på dig men det är det inte alla läkare som skulle ha gjort för du har ju ingenting att visa upp." Kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vidare berättar han att proverna jag lämnat har visat sig innehålla den sortens antikroppar som kan skada lederna på sikt (dock en ganska liten mängd) och därför så föreslår han att jag ska börja med cellgiftsbehandling på en gång. Jag blir alldeles chockad. Han frågar hur jag ställer mig till det och jag säger att jag fortfarande ammar. Då säger denna okänsliga läkare bara rakt ut "Ja, men det ska du lägga av med! Tester har visat att det inte är bra för personer med reumatism att amma." Jag bryter ihop och försöker förklara för läkaren hur viktig amningen är för mig. Han frågar då om det är en barnmorska som har sagt till mig att bröstmjölk är så bra. Jag svarar då att du kan fråga vilken barnmorska som helst så svarar alla likadant, bröstmjölk ÄR det bästa för barnet! Han säger då att det där vet han ingenting om. Han säger sedan åt mig att gå hem och smälta det här och att jag bara behöver ringa då jag vill påbörja behandlingen så skriver han ut tabletterna då. Jag kan fortsätta amma ett tag till om det är så viktigt för mig. Han säger även att vi ska ses igen om 2 månader för röntgen och vidare samtal. Jag avslutar besöket med tårarna rinnandes ner för kinderna att jag verkligen inte satt och hittade på allting utan att det jag berättade var sant även om han tyckte att det mesta i min historia var konstigt. Förklarade att jag inte var där för skojs skull och hur mycket jag hatar att gå till läkare och jag hade kommit dit med en förhoppning om att jag inte var så sjuk att jag behövde cellgifter. Att jag inte hade någon anledning att ljuga. Han sa då att "Ja men det enda vi har är ju din historia och en liten mängd antikroppar i ditt blod. Men jag väljer att tro på dig." Och jag gick därifrån och skulle uppenbarligen känna mig evigt tacksam över att den store överläkaren trodde på sin patient. Tack för det! Överläkare betyder tydligen att man står ÖVER andra människor och därmed har man rätt att trampa på dem och behandla dem som man vill. Ja det var läkarbesöket i stora drag och jag säger som min syrra sa då jag pratade med henne, När man kommer till en läkare för att be om hjälp så är man redan i underläge. Man ska inte behöva bli kränkt på det här sättet som jag blev! Tre gånger frågade han mig om jag rökte! Nej svarade jag första gången. Är det riktigt säkert? Ja, jag har snusat men aldrig rökt och jag slutade snusa för snart 3 år sedan. Det går en liten stund sedan frågar han igen, och det är alldeles säkert att du inte röker? Kul att bli så betrodd va...
Så vad händer nu då? Ja, det vet jag inte själv. Tror att jag ändå ska helamma Nemo tills han blir 6 månader, det är ju bara en månad kvar. Sen får jag väl trappa ner eller sluta. Tar ställning till vad jag gör då.
Vart kanske lite konstigt skrivet allting men jag tror att jag bearbetar det här om jag pratar och skriver om det mycket. Kommer nog återkomma till det här ämnet igen.
Efter det horibla besöket på sjukhuset så åkte vi en sväng till Birsta för att jag skulle få annat att tänka på. Jag fick ett presentkort hemskickat med posten på 500 kronor på Vero Moda av Daniel och Nemo häromdan som tack för att jag är en bra mamma och flickvän. Urgulligt! Så det passade jag på att använda. Köpte mig ett par nya jeans och en tröja. Vi var där ganska länge och då vi kom hem på kvällen så fick jag ont i lederna igen... fast det var väl bara inbillning. ;)
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Hej!
Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.
Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne.
När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.
Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!!!
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner.
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.
Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig.
Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre.
Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.
Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mej vart jag än går.
När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto?
Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!
Haha! Bra va? Hittade den då jag rotade igenom mina mail som jag har fått genom åren. Jag är verkligen värdelös på att slänga sånt jag har fått.
Klockan är 11.50 och jag och Danne har ätit och stökat undan lunchen för ett tag sen. Känns som att det borde vara kväll snart. Har varit en lång natt och morgon. Nemo sover, Danne håller på med bokföring och jag ska nog hoppa in i duschen.
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag
Kategori: Min vardag