eko

love it or leave it!

Vi har problem ända upp till tänderna

Kategori: Min vardag

Igår var jag och klippte och slingade barret. Det blev jätte bra och jag känner mig mycket fräshare nu. Sedan blev det en tur på stan. Jag passade på att göra en massa ärenden som är lite små trixiga att utföra då Nemo är med.  På eftermiddagen var det dax för jobb. Har jobbat en hel del i februari så det blir nog lite klirr i kassan i mars. Underbart!

Idag var vi på studiebesök på förskolan som vi vill placera Nemo på. Både jag och Danne är överens om att vi absolut ville ha honom där. Vi skulle höras av om några dagar. Skönt att vi tycker precis lika jag och Danne, vore lite jobbigt om vi inte var överens på den punkten.

Sedan bar det av till BVC. Nemo fick träffa tandhygienisten. Kände väl till det mesta som hon hade att säga. Jag springer ju dit titt som tätt så jag borde ju veta hur man sköter sina tänder. Sedan var det dax för mätning och vägning. Sist Nemo var där så var han 8½ månad och vägde då 1077 gram, nu är han snart 10 månader och väger 1080. Han har i princip inte gått upp nånting. Han matvägrar fortfarande och idag har han inte ätit mycket alls, ratade till och med sånt han i vanliga fall tycker om. Men det går nog till sig bara tanden spricker igenom. På BVC så sa dom att vi skulle fortsätta ge honom saker han gillar. Hoppas han blir sig själv igen snart för det är ganska påfrestande både för honom och oss. Han är gnällig och har ont både i munnen och i magen. Det är så synd om honom, mammas lilla älskling!

Matvägran

Kategori: Min vardag

Här hemma råder matvägran. Nemo vägrar bestämt att äta nånting annat än gröt, färsk frukt, frukt puré, smörgås eller välling med banan i. Å inte heller av dessa grejer äter han särskilt mycket av. Ett och annat kex slinker ner med, men ser han att jag så mycket närmar mig med en sked med riktig mat så kniper han ihop läpparna och skakar på huvudet. Har lagat alla möjliga sorters mat till honom men icke! Han har varit lite kinkig i några dagar tidigare men nu är det verkligen tvärstopp. Nu tror ju inte jag att det är någon fara med honom, han har ju lite att ta av. Men man vill ju gärna att han ska få i sig av alla näringsämnena och det tvivlar jag starkt på att han får nu. Är väl den där tanden som spökar igen antar jag. Men jag förstår honom, ingen kul att äta då det gör ont i munnen. Om han inte hade börjat bitas då jag ammar dagtid så skulle jag definitivt ha jobbat upp mjölkproduktionen igen men nu får han nöja sig med det lilla han får i sig. Kan inte göra mer än att erbjuda mat, vill ju inte tvinga honom.

Det blir som man tänker

Kategori: Min vardag

Fick ett sms igårkväll om att Sandra från min föräldragrupp inte skulle gå på kyrkis idag. Fasen, jag som inte känner dom andra som är där så bra än. Å dessutom så lekte ju Nemo och hennes son så bra ihop. Om Danne var ledig så skulle han följa med. Lämnade det lite öppet för att bestämma hur vi skulle göra idag. Imorse ringde det till Danne, han måste ut och köra lastbil. Jag blev utan både karl och bil. Valet blev då ganska enkelt. Finns inte en chans att jag går 5 km till kyrkis i detta väder, no way! Försökte mig på att ha en liten sångstund tillsammans med Nemo här hemma. Han var måttligt road och gnällde mest hela tiden. Då la jag honom och han somnade inom 2 minuter. Hehe, missade visst tecknen på hur trött han var.

Nyfiken på hur det gick med amningen? Jo jag ammade ju barnet inatt. Han bet mig inte men däremot vart jag lite fundersam på hurvida jag har någon mjölk kvar alls. Ni som ammar/ammat vet ju att det kan sticka till lite då utdrivningen sätter igång. Jag kände aldrig det och Nemo vill inte amma så särskilt länge heller. Kanske är helt tomt i dom där stackars påsarna nu. Vad är det då för mening lixom. Gaaah, vad trött jag blir på mig själv ibland. Gud vad jag tjatar!

Fortfarande inge ledvärk. Är det så här det ska kännas att leva? Livet är underbart! Har tyvärr ont i svanskotan sedan jag åkte pulka (utan pulka) med barnen på jobbet förra veckan. Backen var som rena rama puckelpisten och jag har fortfarande ont fastän det var en vecka sen. Danne försöker övertala mig att gå till nån ryggklinik men va fan lite får man väl tåla. Det går nog över. Har man så här lite ont som jag har nu så är det lätt att se allt positivt. Jag väljer själv om jag vill vara offer eller se möjligheter. Idag väljer jag att vara lycklig och leva i nuet. Måste hitta ett sätt att se på livet positivt då jag har ont med, har inte riktigt kommit dit än.

Bite me!

Kategori: Min vardag

Det blev ju ingen amning inatt på grund av medicinen jag tagit. Nemo sov faktiskt hela natten inne i sitt rum. Han vaknade till två gånger men det gick ganska bra att söva om honom. Klockan 6 vaknade han och fick komma in till oss och dricka en flarra välling. Han tycker i vanliga fall inte om välling men om man mixar ner ett päron eller en banan så går det ner. Inge omständigt alls eller så, men det får de vara värt. Kände idag på förmiddagen att jag vill ta igen den uteblivna amningen, hade en smula dåligt samvete. Nemo tackade mig genom att bita mig. Jag skrek rakt ut vilket resulterade i att Nemo blev jätte rädd och grät! Fy vad jag kände mig hemsk! Det hann inte ens komma någon mjölk innan jag snabbt halade in bröstet igen. Mycket kan jag ta men där går fan gränsen! Så Nemo har inte ammat nåt sedan igår natt, han verkar inte lida för det. Vaknar han inatt så ska jag göra ett försök att amma honom men om han biter mig igen då får det nog vara färdig ammat... Känns rätt okej ändå. Att sluta amma på grund av det känns mera legalt på nåt vis. Hans andra tand är på g också så det kanske är dax att ge upp. Är nog ett omen. Danne blev ammad i 11 månader men han utvecklade allergi ändå, redan vid 5 månaders ålder. Jag har nog gjort vad jag kan.

I skrivande stund så har jag inte ont i en enda led! Jag njuter, ni ska bara veta vad jag njuter! Jag har ont så ofta att jag har lärt mig att uppskatta då jag är smärtfri. Det känns verkligen helt fantastiskt!

Om inte läget med mina leder förändras under natten så ska jag och Nemo åka till kyrkis imorn. Ska bli roligt, jag har faktiskt längtat lite. Han tycktes ju uppskatta det. Synd bara att han är så otroligt gnällig nu på grund av den förbaskade tanden. Är ju bara några dagar sedan den första tittade fram ordentligt. Men han kanske glömmer bort det om han får träffa lite andra barn.

På torsdag så ska vi på studiebesök till en förskola som vi funderar att ha Nemo på till hösten. Det ligger tyvärr inte så nära där vi bor men vi har vägt för och nackdelar mot varandra och det känns rätt. Får se hur det känns då vi varit där.

Självömkan

Kategori: Min vardag

Har en röst kvar för att komma med i kvalificeringen i läkeroltävlingen "blink blink". Har man kommit med där så tävlar man ju fortfrande mot flera miljoner människor men det vore kul ändå. Så lägg en sista röst på mig ni pliiiize!

Nu blir det ett tycka synd om mig själv inlägg igen, men det är ju min blogg och jag skriver vad jag vill i den, fast inget elakt om nån annan. Så får man inte göra.

Igår så satte sig mr reumatism i axeln. Jag kunde inte ens klä av mig själv utan Danne fick hjälpa mig. Jag grät mest hela kvällen. Började fundera väldigt mycket på medicinen som jag har hemma (inte cellgifter) som ska funka mot reumatism. Den får absolut inte intas då man ammar. Fick ett tips av syrran att kolla på Fass hur länge den var kvar i kroppen. Man skulle visst kolla på nåt som hette halveringstid. Var halveringstiden tex 6 så satt det kvar i kroppen i 12 timmar. För den medicinen som jag hade så var halveringstiden 8-12 timmar. Dvs jag får inte amma på minst ett dygn efter att jag intagit skiten. Har legat sömnlös mest hela natten och grubblat på hur jag ska göra med allt. För er som inte vet det så är amningen så viktig för mig därför att Danne var extremt allergisk då han var liten. Å eftersom Nemo tycks ärva allt från sin far så vore det ju just typiskt om han ärvde hans allergi med. Det som kan ha en liten inverkan mot allergi är just amning. Därför så vill jag så hemskt gärna amma i ett år. Då kan jag känna att jag har gjort vad jag kan för att förhindra att han utvecklar allergi. Jag ammar bara en gång nu, på natten. Har knappt nån mjölk men det lilla han får i sig är bättre än inget. Har blivit påfrestande psykiskt den här besattheten av att amma i ett år. Känns som att om jag slutar nu så stupar jag precis innan mållinjen. Men så tänkte jag så här inatt. Är jag en bättre mamma bara för att jag ammar honom i ett år? All den tid som jag inte kan ta hand om honom på ett bra sätt för att jag endera har för ont eller bara gråter då? Mår mamma bra mår barn bra, så är det ju. Då jag klev upp imorse och insåg att jag fortfarande hade lika ont och att smärtan nu även spridit sig till handled, knä och ljumske så gav jag upp. Jag tog en Celebra imorse. Jag får offra det här dygnet för mitt eget välmåendes skull. Hade nån slags förhoppning om att det skulle ta bort alla smärta på en gång, tyvärr så blev det inte så. Jag kan fortfarande inte lyfta armen. Snälla snälla gör så att det slutar göra ont! Jag orkar inte mer! Jag mår så himla dåligt av det här. Jag vill inte vara 28 år och lida av ledgångsreumatism, jag vill inte det!

Tuggummitävling

Kategori: Min vardag

Jo det är så att jag tänkte vinna 100.00 och jag behöver lite hjälp. Asså jag vill ju inte tvinga er men ni måste rösta på mitt tuggummi.

Gnäll gnäll gnäll

Kategori: Min vardag

Idag så åkte vi på öppna förskolan ute i Säbrå. Mycket trevligt var det. Kommer jag garanterat att göra fler gånger. Var inte så mycket folk där heller. Jag kan lätt bli lite blyg om det är massvis med folk jag inte känner. Nemo verkade tycka om det lika mycket som mig. Han kröp runt bland allihopa och var inte det minsta blyg, det ni!

Nu måste jag få gnälla lite så ni som inte vill läsa det kan sluta... nu! Danne har ju varit hemma en hel del tidigare men den sista tiden så har han jobbat som en dåre. Han är nu inne på sin 7 arbetsdag i streck. Imorgon så är han ledig, då jobbar jag... Han jobbar inte på torsdag heller så då har han så lämpligt bokat in service på taxin och blir borta halva dan. Perfect! Han skulle egentligen vara ledig idag men av nån anledning så är han inte det. Han kom hem mitt på dagen, skulle vara ledig i tre timmar. Då ringer dom och vill att han ska köra lastbil i ca 2,5 timme. Han frågade mig hur jag tyckte att han skulle göra och jag sa gör som du vill. Hatar då han vill lägga det där "valet" på mig så att jag ska bli the bad guy. Han satte sig och åt lunch (som jag så lämpligt hade färdig tills han skulle komma hem), bytte om och for iväg. Jag VET att många kvinnor har det så här och problemet är väl egentligen inte att han jobbar så mycket utan att jag aldrig får någon avlastning. För jag behöver verkligen hjälp. Jag har ont, riktigt jävla ont. Har bara blivit sämre och sämre i reumatismen. Har problem att ta hand om Nemo då jag har så här ont. Smärtan sitter även i längre nu. Var bra ett tag på morgonen men det kom tillbaka med full kraft nu på eftermiddagen. Har haft ont varje dag i ca 2 veckor nu och det blir värre för varje dag. Värktabletterna hjälper inte ett skit. Hoppas det har släppt lite tills imogon för annars vet jag inte hur det kommer gå att jobba. Känner mig arg och uppgiven.



Call it what you wanna call it, you´re i fucking workoholic.

Gäsp

Kategori: Min vardag

Imorgon så ska jag nog på öppna förskolan i Säbrå. Ska bli kul att testa på det stället. Har ju tidigare gått på sjukhuset nån gång ibland.

Nemo har börjat vakna 6 på morgonen. Har varit bortskämd alldeles för länge nu med att han sover till ca 07.30. Bara att gilla läget, finns ju barn som vaknar redan vid halv 5 också. Att kliva upp 6 är ju helt okej om man får sova hela nätterna men jag får ju inte det heller. Känner att jag skulle behöva få sova ordentligt en natt. Folk har till och med sagt åt mig att jag ser sliten ut. Inte så kul att höra. Men nästa vecka så ska jag klippa mig och slinga håret, kommer väl att se lite fräschare ut då.





Dear God, please take my pain away.

Har jag inga läsare eller?

Kategori: Min vardag

Har varit iväg och jobbat några timmar. Kom hem för ett tag sen. Ville bara gnälla lite på att jag tycker att det är glest med kommentarer här. Här bjuder jag på mig själv å inget får jag tillbaka. ;) Ni som kommenterat behöver naturligtvis inte ta åt er.

Har problem med mr reumatism ikväll. Har blivit mycket sämre den sista tiden. Kanske dax för dom där cellgifterna snart ändå...

Det ska vara Emma till nåt sånt.

Kategori: Min vardag

Ja om ni har slutat skratta sen inlägget om mitt projekt med Ikeamöbeln så kommer här ett nytt missöde À la Emma.

Vad är det för fel på mig?! Vet inte vad jag ska skylla på men jag har inte haft ett rätt på hela veckan tror jag. Hm, jag skyller på att Danne aldrig är hemma så att det blir jag som måste göra alla sysslor här hemma och då blir det som det blir. Nyfiken på vad jag har gjort nu? Jag ska inte hålla på det något mer nu. Så här var det: Jag skulle möblera om inne på Nemos rum nu när vi har den här finfina (?) bokhyllan att ställa in. Skulle flytta på sängen men den kom inte in för att fönsterbrädan var i vägen. Har ju tränat en del med hantlarna nu så jag är ju inte sämre än att jag ensam lyfter upp hela sängen och lyfter den över fönsterbrädan. Det var lite små svårt att få ner den på golvet för den hamnade som mot väggen och jag stod där och balanserade så gott jag kunde. Då jag tills sist får ner sängen på golvet så ser jag att jag tagit med mig halva tapeten med sängbenet. Är flera revor i tapeten. Tror ni att jag blir nå less?! Men vänta, det är inte slut än. Som den fiffiga hemmafrun jag är så måste jag ju såklart åtgärda detta på bästa sätt innan mannen i huset får syn på detta. Känner mig ju fortfarande lite dum över att jag misslyckades med mitt förra projekt så det här måste ju åtgärdas illa kvickt sen låtsas jag som ingenting. Fram med målarburken, hittar ingen pensel så jag tar en disksvamp (ja, vad skulle ni ha gjort?). Målar över så gott jag kan, tapeten är ju rätt så uppriven så det blir inte så snyggt. Då jag målat klart så ser jag att nyansen inte stämmer så bra. Kan det vara så...? Ja det kan det, jag har tagit fel färgburk! Har lyckats ta nån provfärgburk med en färg som vi ratade då vi renoverade där inne. Så inte nog med att tapeten är alldeles uppriven. Nu är den orange också. Feel free to laugh!

Nemo kan!

Kategori: Min vardag

Alla sa till mig att då barnen börjar krypa så går allting jätte fort. Rätt vad det är så reser dom sig. Idag, 6 dagar efter att Nemo började krypa så reser han sig mot en möbel. Jag blev helt chockad! Stod och tittade på honom då han kämpade som bara den, men jag tänkte att det där går aldrig. Å ett tu tre så stod han upp! Han hade bestämt sig för att plocka ner ett prydnadshjärta i trä som jag hade liggandes på bordet i hallen. Han gjorde det flera gånger på raken. Så nu blir det till att rensa, rensa rensa. Ni som har varit här vet ju att vi har låga fönster med massvis med blommor. Kommer bli så tomt och kalt överallt, men vad gör man.

Tandbesvär

Kategori: Min vardag

Nemos tand kommer fram mer och mer och det märks att han har besvär av den. Hur länge är det så? Är det tills den spruckit fram helt eller?  Nån med barn som har tänder som vet?

Appropå tänder, jag var till tandläkaren förra veckan och pratade med dom om min tandblekning som jag har tänkt göra. Dom tog fram en färgskala och det visade sig att mina tänder är mittemellan dom två ljusaste nyanserna som man kan få så dom tyckte att det var totalt bortkastat. Det var ju både kul och lite tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot det där men nu skippar jag det.

Grämer mig fortfarande oerhört över Ikeamöbeln. Den står mitt i vardagsrummet så jag ser den hela tiden och blir påmind. Klantskalle! Danne erbjöd sig att ta isär hela möbeln och spackla igen spikhålen på nåt sätt men det tycker jag lät jobbigt. Dessutom så ska vi ju ha dörrar på den så det kommer ju inte att synas då inte dörrarna är öppen.

Är utan bil idag igen så det är lite svårt att ta sig ut och hälsa på mormor. Då skulle jag måsta gå till Industriområdet uppe vid Saltvik typ och hämta bilen. Känns inte så jätte lockande måste jag erkänna. Sen slutar Danne vid 16.00 så då måste jag se till att hämta honom. Får se hur jag gör. Det snöar ute igen och det är inge kul att gå med barnvagnen då det är oplogat.

Nu ska jag koka kaffe. Min höggravida kompis kommer hit. Ska bli så mysigt att se hennes mage. Tycker att gravida kvinnor är så otroligt vackra!

Fuck you Ikea!

Kategori: Min vardag

Efter att ha skrivit några positiva och utvecklande inlägg idag så kommer här det negativa. Jag skulle skruva ihop en bokhylla som jag köpt på Ikea till Nemos rum. Nemo och katterna rev och slet i allt så jag kände mig lite disträ. Hade enormt problem med att sätta fast baksidan på bokhyllan, ni vet den där som är av tjock papp. Danne kom hem och hjälpte mig. Vi drog dit massvis med spikar så att den skulle sitta fast ordentligt. (Nu blir det lite invecklat så häng med nu.) Nu när jag skulle börja lasta in böcker så ser jag till min fasa att en av skivorna är felvänd!! Det är alltså en kant som är spånskiva istället för vit som den skulle vara. Jaha, bara att skruva upp hela bokhyllan igen då, dra ut alla spikarna och börja om från början. Eller inte! Spikarna är nämligen spikade på den andra sidan, den som ska vara utåt. Det hjälper alltså inte att jag vänder på den felvända skivan för nu är det fullt i spikhål i det som ska vara utåt. Jag blir så trött på mig själv ibland. Ska jag inte ens kunna skruva ihop en enkel jävla Ikeamöbel utan att det blir fel!? Verkar som att även mitt självförtroende behöver sig en boost för just nu är det i botten! Är jätte besviken på mig själv! Som jag tidigare skrev, jag lever tyvärr inte alltid som jag lär. Nu ska jag gå och spika upp mig själv på väggen tror jag.

Snyggt va? Man kan ju undra hur fan jag kunde missa detta innan det var försent...
Den misslyckade skapelsen

Födelsedagen

Kategori: Min vardag

Glömde ju helt bort att berätta om hur min födelsedag var! Den var jätte trevlig med. Fick fina och bra presenter. Jag är jätte nöjd! Tack! Har rätt så mycket fika kvar. Ska nog bege mig ut till min mormor idag eller imorgon och ta med lite fika. Nemos kusin bor där den här veckan och han vill jag ju absolut inte missa!

Idag så skulle min gammelmormor ha fyllt 98 år om han hade levt. Men hon gick tyvärr bort förra året. Det skilde 70 år och två dagar mellan oss. Grattis momma!

Har inte riktigt vant mig vid att Nemo kan krypa än. Satte ner honom på köksgolvet som vanligt imorse och gick för att ta på mig strumpor. Var borta i kanske 15 sekunder. På den tiden hade han hunnit krypa fram och välta en tavla som stod lutad mot väggen i väntan på uppsättnig. Usch, det har ju kunnat gå riktigt illa om glaset hade gått sönder! Nu höll tavlan som tur var och jag har lärt migt en läxa. Måste verkligen tänka till hädanefter!

Nemo ligger i vagnen på bron och sover och jag har precis kokat mig en kopp kaffe. Nu ska jag bara sitta och njuta av vad bra jag har det!

Att tillhöra en grupp

Kategori: Min vardag

Känner att det är dags att skriva om ett ämne som berör mig på många olika sätt, gruppdynamik. Jag tycker att det är oerhört fascinerande att medverka i en grupp och se hur den utformas och hur människor i grupp förändras alltmer som tiden går. En grupp med människor, t.ex. en skolklass eller arbetsgrupp går ofta igenom 6 stadier.

Initialskedet, första träffarna. Man är nervös, nyfiken, pratar helst bara med bordsgrannen lite smått, rädd att göra bort sig. Men redan här kan man börja slåss för sin plats inom hierarkin.

Smekmånaden, här har osäkerheten släppt. Man känner gemenskap. "Vilka härliga människor! Har aldrig kommit så bra överens med någon förut!" Alla talar med alla, det finns inga motsättningar eller olikheter, man är helt inriktad på "Vi".

Vi-gruppfasen, Atmosfären är fortfarande positiv men nu börjar allas olika roller att träda fram. Man ser olikheter men framhåller att de bara är positivt. Man står fast vid att "I den här gruppen finns minsann inga fördomar. Det är bra att det finns gamla, unga, tystlåtna, ledartyper och andra kulturer". Det är i den här fasen som det börjar dyka upp smågrupper i gruppen.

Konfliktfasen, den här fasen känner alla av tydligt. Nu börjar man störa sig på olikheter. Man letar fel hos andra och skitsnack uppstår. "Men gud vad hon pratar, smörar, är gammeldags i sitt tänkande etc etc.." En del tar upp problem men är ofta för rädd att stå upp mot de andra och håller masken. Grupptrycket är stort, är du inte med oss är du mot oss!

Platåfasen, Här orkar man inte med atmosfären längre. Men är trött, kraven känns för stora. Tid för resignation.

Den effektiva perioden, Nyckelordet är acceptans. Man accepterar och använder varandras olikheter som en styrka och tillgång. Man strävar åt samma mål. Skitsnacket och grupptrycket läggs ner. Man känner samhörighet till gruppen där alla är lika värdefulla.

Jag har själv medverkat i många grupper och jag blir så full i skratt då jag märker vad otroligt bra det här stämmer. Då jag läste till behandlingsassistent så var alla dessa stadier väldigt tydliga. Vi kom från olika ställen med olika erfarenhet. Den yngsta var nog 18-19 år och den äldsta 54. Det var två otroligt utvecklande år för mig där jag lärde mig enormt mycket om mig själv.

Jag har gått många kurser, läst otroligt mycket böcker och varit på föreläsningar om personlig utveckling, självkänsla och självförtroende. Jag känner till en del om hur man fungerar i knoppen och jag är väldigt snabb att predika om positivt tänkande och om hur viktigt det är att acceptera och älska sig själv. Tyvärr så är det inte alltid så att jag lever som jag lär. Häromdagen hamnade jag i en grupp med människor som började prata skit om en annan person. Jag blev oerhört illa till mods vilket jag alltid blir av skitsnack. Jag blev jätte irriterad och kände mig orolig då jag gick att de då skulle börja snacka skit om mig så fort jag stängde dörren. Tyvärr så vågade jag inte säga åt dem att sluta snacka skit inför mig utan lyssnade på skitsnacket och la in ett "jaha" eller "oj då" med jämna mellanrum, precis som att det skulle vara mycket bättre om inte jag aktivt deltog i skitsnacket. Tyvärr så är det ju lika illa. Jag kommer fortfarande att känna dåligt samvete inför denne person nästa gång jag träffar den eftersom jag vet vad de andra har sagt. Jag skulle helt enkelt ha sagt åt dem att vill ni snacka skit så gör de då jag inte är med.

Har tänkt mycket på den där händelsen. Har tänkt på irritationen som jag kände. Jag var inte irriterad av den anledning som jag trodde då. Jag var irriterad på mig själv som inte vågade stå upp för mig själv och personen som det snackade skit om. Man är aldrig irriterad av den anledning man tror! Jag vet ju det, synd bara att jag skulle komma på det så långt i efterhand. Jag vet även att skitsnacket som sades säger mer om dem som snackade skit än om den stackare som blev baktalad. De har låg självkänsla och därför känner de att de måste trycka ner andra för att hävda sig själv. Sen är det ju även så att man stör sig på dem som är lik sig själv eller har något man själv vill ha. När jag var tonåring så snackade jag skit om alla tjejer som jag ansåg var snyggare än mig. Då kändes det bättre för mig. I dagens läge så försöker jag verkligen att låta bli att snacka skit, men ibland kommer jag på mig själv att jag har "trillat dit" igen. Speciellt med vissa människor, då blir jag ibland till någon som jag inte alls vill vara.

Det här blev ett långt inlägg och de flesta av er har väl antagligen somnat eller slutat läst för länge sedan, men det här inlägget skrev jag för min egen skull. För att påminna mig själv om mina principer och värderingar. Ska ta och jobba lite mer på min självkänsla igen, den behöver en boost nu.

7 februari

Kategori: Min vardag

Idag har jag städat, bakat och varit ute på promenad. Fyller visst år imorgon så jag slängde ihop lite bullar ch sånt. Kommer inte så många men det kan ju kanske vara trevligt att bjuda på nånting till dom som kommer.

Igår natt så sov Nemo hela natten för andra gången. Han somnade vid 19.00 vaknade vid 22, var vaken en stund men somnade sedan om igen och sov tills 7. Härligt! Natten som var var inte fullt lika härlig, men man får ju inte bli bortskämd med sömn inte.

Bjuder på en bild från promenaden.

Coolingen



Nemo kryper!

Kategori: Min vardag

Helt plötsligt idag utan förvarning så sätter ungen igång och kryper som han aldrig har gjort annat i hela sitt liv. Blev jätte förvånad och stolt såklart! Var på mammafika i onsdags och jag tror minsann att han sneglade på dom andra barnen hur man gör för nu både kryper han och försöker resa sig mot möbler. Känns jätte ku!l Men nu är jag super stressad över alla saker som jag ännu inte har hunnit plockat undan. Har inte alls barnsäkrat speciellt mycket. Var ska jag ställa kattmaten? Hur ska vi göra med alla element som är så varma? Fastän jag har vetat att den här dagen skulle komma så står jag nu och känner mig inte alls redo än. Har satt in petskydd lite här och där men jag hade inte så många så det måste inhandlas.

Då jag var på mammafikat så kollade Jossan om det var några tänder på gång för Nemo och hon kunde snabbt konstatera att där var en liten tand på väg. Den syns inte men det känns att det är en liten bulle där. Mina dagar som ammande mor är räknade. Får se om jag håller ut ett år som jag hade tänkt.