eko

Glömde berätta att jag var ut med jobbet för några veckor sedan. Det var avtackning för två medarbetare som hade slutat. Först var vi på relaxen på badhuset, första gången jag var där faktiskt. Supermysigt och fint var det. Sedan åkte vi upp till vårdkasen och åt på Toppstugan. Jag kände redan då jag började köra upp för backen att det var som en isbana, svinhalt. Dubbfria vinterdäck och en stor och tung Merca var en kass kombination för det väglaget. Vågade inte släppa på gasen för då skulle jag inte ta mig därifrån. När jag var nästan uppe på toppen så stod det en bil tvärs över körbanan samt flera stycken på sidorna om. Det var några som var ute och sladdade med sina epa-traktororer. Jag blev tvungen att stanna mitt i backen sen stod jag där jag stod. Tack för den! Efter många om och men tog jag mig i alla fall därifrån. Var helt grinfärdig innan det var klart, vägen ner var ännu värre!! Hur som helst blev jag bjuden på maten av chefen och kollegorna för att de tycker att jag ställt upp så mycket och gjort ett bra jobb. Det var ju roligt, blev så glad.

 

I torsdags var jag ut och åt med handledaren jag hade på praktiken. Hon bjöd mig på lunch på Hamnkrogen. Var roligt att kunna ha ett litet avslut på praktiken då hon ju var sjuk min sista dag. Kommer verkligen att sakna henne. Fast vi sa att vi skulle ha kontakt ändå. När jag skriver C-uppsatsen kommer jag ha kontakt med både henne och resten av personalkontoret då jag ska skriva om ett ämne som det pratas en hel del om där. Berättar mer om det sen.

Nu har det äntligen vänt och börjat bli ljusare. Känns så skön! Har väntat länge på den här omställningen även om det ju kommer dröja länge innan det märks.

Jag vet inte om jag har berättat det här i bloggen då jag tycks ha en tendens för upprepningar just nu. Det här jag ska skriva nu är dock så fantastiskt att det kan sägas om och om och om igen! Sedan jag började med Humira (sprutorna mot reumatismen) har jag inte haft ont en gång. Det är verkligen helt otroligt! Vilken lycka, vilken känsla!  Smärtfri i mer än 5 veckor!! Det gör svinont att ta dem men det är så värt det för att i övrigt leva smärtfritt. I vanliga fall hade jag med all säkerhet reagerat på alla väderomslag och all nervositet jag haft men inget, nada, zip, zero! Jag har fått ett helt nytt liv. När min läkare sa till mig att 70 % upplever en stor förändring och får en helt ny livskvalitet trodde jag inte på honom. Hade provat så många olika läkemedel så det fanns inget att göra. Bara att acceptera och leva med skiten. I smyg till och med önskade jag att det inte skulle fungera så jag genast kunde sluta med injektionerna då det varken är kul att bli stucken såhär ofta (varannan vecka Humira, varannan vecka venprov) samt att biverkningslistan gjorde mig mörkrädd, jag grät floder. I dag är jag otroligt lycklig över att ha fått den här möjligheten. Trodde inte att man kunde må såhär bra med kronisk värk. Tack forskningen som gjort detta möjligt! Jag har aldrig låtit sjukdomen knäcka mig och kommer aldrig göra det heller. Det gäller bara att se det positiva och tänka på ett annat sätt. När jag hade fått diagnosen 2009 var det en person som sa till mig "Ta det inte fel nu Emma men vilken tur att det var just du som fick den, du som är så himla positiv.". Det må låta knepigt sagt (det tyckte jag först med) men jag förstår faktiskt vad han menade. Jag är en glad och positiv person och det gläder mig att det tycks vara så jag uppfattas med. Man har inte förlorat förrän man gett upp.

 

Puss!

Nemo längtar jättemycket till julafton och farfar blev beordrad av Danne att ha en julgran inne. De brukar annars bara ha en på balkongen men det är viktigt för mig att klapparna ligger under en klädd gran, för Nemos skull. 

I går gjorde jag sista dagen på praktiken. Känns lite vemodigt faktiskt, har verkligen trivs bra där. Bjöd alla på personalkontoret på tårta samt sa några ord vad jag har tyckt och känt under tiden jag varit där. Min handledare var tyvärr sjuk så hon var inte där men ville att jag skulle ringa henne och slå på högtalaren så hon fick höra vad jag hade att säga. Helt fantastisk och närvarande handledare! Fick lite feedback jag med både från henne och personalchefen samt en bok där alla hade signerat sina namn! Superkul!

 

Nu blickar jag framåt. Innevecka på skolan nästa vecka sedan lite välförtjänt jullov. Har en rapport som ska vara inne den 8 januari men dit är det ju långt. Tror faktiskt inte ens att jag ska jobba nåt i jul, blir helt ledig. Det var många år sedan sist! Sedan blir det den sjätte och sista terminen. Sedan är jag klar!! Gud så skönt det ska bli! Då ska man ut och slåss om jobb. Men som personalchefen sa "Det kommer gå bra för dig i framtiden. Med det där leendet kommer du gå långt." Vi hoppas väl på det då.

Imorgon går jag inte på sista veckan av praktiken. Känns tråkigt samtidigt som det är lite skönt att det är klart. Ett steg närmare examen. Nu kan jag räkna hur många poäng det är kvar av utbildningen istället för som från början, få räknade jag antalet poäng jag tagit. Heja mig! För att skryta lite till (som om jag inte gjorde det tillräckligt på fb) fick jag ett A på en uppgift för några veckor sedan. Barnsligt stolt! 

I övrigt rullar allt på. Allt utom renoveringen. Där har det stått still länge nu. Kändes sådär att ta fram adventsljusstakar idag och städa när det mest bara är kaos här. 

Tog min andra spruta Humira i onsdags. Har inte haft ont en gång sen jag började med dem. Helt otroligt alltså! Trodde inte det var möjligt att leva ett sånt smärtfritt liv när man är reumatiker.

Praktiken går bra. Det är verkligen jättekul! Har bara två veckor kvar nu och jag gruvar mig lite för att gå tillbaka till skolan. Har det så bra där jag är och känner verkligen hur jag uppskattas för det jag gör. Sen får jag prova på och lära mig massa spännande grejer. När jag ändå är inne på skolan kan jag ju även nämna att jag fick ett A på min senaste skrivuppgift inom socialpedagogik. Är så stolt över mig själv!! Att få A på universitetsnivå är inte helt lätt. Jag är så bra!