eko

Igår var jag iväg till Ängekyrkan och deltog på delat liv. En tjej jag känner skulle dela sin livshistoria. Det var både gripande, sorgligt och helt fantastiskt att få ta del av. Jag har tidigare hört fragment av hennes liv men att få hela historien i en sammanhängande berättelse var något helt annat. Tårarna sprutade. Jag var helt oförberedd på att jag skulle reagera så starkt på hennes story. Hon berättade med sån inlevelse, styrka och mod. När hon dessutom väljer att nämna min inblandning i hennes liv och vilken påverkan jag haft gick det bara inte å hålla inne tårarna. Det var som att slå på en kran. Jag kände igen en hel del i hennes berättelse. Tårarna jag grät var inte bara för hennes story, det var tårar för min egen story också. Det var mina tårar, min egen sorg. 

 

 

 

 

 

Snart är det helg igen. Ska bli skönt! 

I fredags hade jag en telefonläkartid. Eftersom jag haft smärtskov senaste tiden tyckte först min läkare att jag skulle fortsätta med sprutorna. Sen sa han att jag kanske skulle testa å vara utan. Å eftersom jag längtar så efter att känna mig frisk ville jag testa det. Lite läskigt då jag inte varit utan medicinering på 6 år. Han sa att han la receptet vilande så jag bara kunde höra av mig om jag behövde börja igen. Jag blev hoppfull å tänkte att kanske äntligen min reumatism har lagt sig vilande ett tag. Idag har jag ont i en axel... Suck... Som sagt var, det är mycket nu. 

Nemo mår bättre, får se om febern kommer tillbaka ikväll annars får han gå på skolan imorgon. Han missar tyvärr dansen ikväll. Han har ju börjat på dans. Han är ju ingen sportkille direkt men dans kanske är hans grej. 

Min nattsömn har blivit helt fucked up. Varför? Jo pga den obscena mängden snö som kommit. Öööh, okej why? För att Danne denna vinter tagit på sig plogjour (egentligen borde det heta beredskap men av nån anledning kallar dom det för jour). Denna jour innebär att han kan bli utringd på jobb vilken tid som helst på dygnet å han kan komma inramlandes hemma efter avslutat arbetspass när som helst. Vad stör det mig? Jo, det ska ni få höra. Danne är så borta då han sover att han fattar aldrig att det ringer. Efter 14 signaler svarar han (oftast till följd av en aggressiv spark från mig). Han stannar då kvar inne i sovrummet och pratar. En annan sprätter ur sängen av en nål som faller, å innan han har diskuterat klart hur många ton salt han ska vräka ut på gatorna eller hur många centimeter snö det snöat är jag förstås klarvaken. Nu har jag förutom denna delikata problematik även fått svårt å sova då han är ute å jobbar. Jag vet inte varför men det är som att jag kan inte slappna av innan han jobbat klart. Jag ligger bara å lyssnar om jag ska höra hans bil på garageuppfarten. Värst blir nästan då han sagt en tid han ska komma hem men inte gör det. Då kan jag omöjligt somna förrän han kommit hem. Natten mot måndag sa han att han skulle komma hem 12-1 tiden. Han kom hem 3 vilket innebar 2,5 timmars sömn för mig.  Fick även ett smärre utbrott i morse till följd av sömnbristen. Ops! Den här natten blev inget undantag. Jag hade efter två timmar i sängen faktiskt lyckats somna, utmattad efter natten innan gissar jag. Efter två timmars sömn kommer Danne inramlandes. Han tar av sig ytterkläderna i tvättstugan som ligger vägg i vägg med sovrummet. Dörren dit är stängd vilket föranleder att våra två Cornish Rex-katter sätter igång å jamar som dårar å vill komma ut dit. Jag blir naturligtvis väckt av detta och eldar upp mig själv så det blir omöjligt att somna om. Varför öppnar inte karljäveln dörren å släpper ut dom till han då han hör dom sitta å jama?! Efter en hel evighet med jamande och annat stök kommer han till sist å lägger sig. Somnar i samma stund han lägger huvudet på kudden och kvar ligger jag, uppjagad, arg och klarvaken. När katterna sätter igång å använda sängen som språngbräda samtidigt som jag hör dannes nöjda snarkningar bredvid mig brister det för mig. Jag får ytterligare ett utbrott å skäller ut Danne för att han återigen sabbat min nattsömn. Detta gav ju såklart ingenting mer än att jag om möjligt blev mer upprörd å klarvaken. Hej utebliven sömn igen. Ser ni nån zombi på stan är det bara jag som inte sovit på hela vintern. Less som fan. 

Har haft en bra ledighet. Långa sovmornar och sena kvällar, massor av god mat och dagar där jag kunnat göra vad som fallit mig in. Avslutade min ledighet ikväll med att stå på crosstrainern. Har inte blivit jättemycket träning under ledigheten direkt men några promenader och lite sånt har jag fått till. Inget som väger upp all mat och godis jag tryckt i mig under dessa lediga veckor men men. 

Nu jobbar jag två dagar sedan är det helg igen. Nästa vecka kör det igång ordentligt på jobbet och jag räknar kallt med att det kommer bli rätt kämpigt, men det är då. 

Igår var Zeke här och hälsade på. Zeke och Nemo leker fantastiskt fint ihop. När de träffas är det som att de aldrig varit ifrån varann, killarna tar som vid där de slutade sist. 

Nyårsafton spenderades i hemmets lugna vrå. Tyvärr var inte syrran å hennes familj här som dom brukar. Det kändes tomt utan dom men Anja har ju ett sånt däringa jobb där hon jobbar när andra är ledig. Den största sorgen var hos Nemo förstås som inte fick leka med sin bästa kusin Zeke. Han vart trots allt rätt nöjd när raketerna började skjutas upp, även om han var lite skraj. Sen kommer Zeke hit på tisdag så då kan dom leka hur mycket dom vill.