eko

Jag vet inte om jag har berättat det här i bloggen då jag tycks ha en tendens för upprepningar just nu. Det här jag ska skriva nu är dock så fantastiskt att det kan sägas om och om och om igen! Sedan jag började med Humira (sprutorna mot reumatismen) har jag inte haft ont en gång. Det är verkligen helt otroligt! Vilken lycka, vilken känsla!  Smärtfri i mer än 5 veckor!! Det gör svinont att ta dem men det är så värt det för att i övrigt leva smärtfritt. I vanliga fall hade jag med all säkerhet reagerat på alla väderomslag och all nervositet jag haft men inget, nada, zip, zero! Jag har fått ett helt nytt liv. När min läkare sa till mig att 70 % upplever en stor förändring och får en helt ny livskvalitet trodde jag inte på honom. Hade provat så många olika läkemedel så det fanns inget att göra. Bara att acceptera och leva med skiten. I smyg till och med önskade jag att det inte skulle fungera så jag genast kunde sluta med injektionerna då det varken är kul att bli stucken såhär ofta (varannan vecka Humira, varannan vecka venprov) samt att biverkningslistan gjorde mig mörkrädd, jag grät floder. I dag är jag otroligt lycklig över att ha fått den här möjligheten. Trodde inte att man kunde må såhär bra med kronisk värk. Tack forskningen som gjort detta möjligt! Jag har aldrig låtit sjukdomen knäcka mig och kommer aldrig göra det heller. Det gäller bara att se det positiva och tänka på ett annat sätt. När jag hade fått diagnosen 2009 var det en person som sa till mig "Ta det inte fel nu Emma men vilken tur att det var just du som fick den, du som är så himla positiv.". Det må låta knepigt sagt (det tyckte jag först med) men jag förstår faktiskt vad han menade. Jag är en glad och positiv person och det gläder mig att det tycks vara så jag uppfattas med. Man har inte förlorat förrän man gett upp.

 

Puss!