Day from hell
Kategori: Min vardag
För att ta det hela från början så ringde min läkare till mig i måndags. Mina prover såg inte bra ut, jag hade låga värden vita blodkroppar å måste därför lämna prover igen i slutet på denna vecka. Ser inte värdena bättre ut då kommer han att dra ner på min medicin. Min livlina som gör livet uthärdligt. Hur som helst när jag var å lämnade prover i fredags så visade det sig att jag inte längre får gå till det labbet då jag är listad på en annan vårdcentral. De var i alla fall schysst mot mig å lät mig lämna prover då jag ändå var där. Men de var noga med att poängtera att jag måste lista om mig om jag ska fortsätta gå där. Samt att det är sämre öppettider där jag är listad. Okej, tänkte jag då men det blir ju först om 2 månader i sådana fall eftersom jag lämnar prover varannan månad. Det kan jag fixa då. Egentligen vill jag inte lista om mig samtidigt som jag gillar alla dom som jobbar på lab där jag brukar gå. Jag gick i alla fall tidigare från jobbet idag för att hinna lämna prover å tänkte då att jag ska ge min vårdcentral en chans. Kanske jag inte behöver lista om mig om det funkar bra där uppe. Jag åkte alltså dit å tog en nummerlapp å väntade. När det blev min tur säger hon bara, det där provet kan du inte lämna sådär sent på eftermiddagen. Du får komma tillbaka imorgonbitti. Imorgonbitti?! Nej nej, det kan inte jag tänkte jag. Jag har en viktig grej på jobbet imorgon då jag börjar, jag kan inte komma sent. Å jag avbryter inte jobbet å kör 2 mil fram å tillbaka mitt under arbetsdagen. På det lab där jag brukar gå har de aldrig sagt sådär! Så nu sitter jag här, har inte lämnat provet som jag skulle. Vet inte hur jag ska kunna lämna prover alls eller vart å dessutom kanske jag blir av med den enda medicin som fungerat mot min reumatism. Just nu känns allt bara hopplöst. Jag vet att jag tar ut det här i förskott men jag måste förbereda mig mentalt på att det kanske blir så. Ironiskt nog har jag dessutom fått ont i lederna idag, vad hade man förväntat sig liksom. Törs inte ta nåt smärtstillande dock för då kanske proverna ser ännu sämre ut, jag vet inte.
Dessutom har jag agerat lärarvikarie stor del av dagen idag. Jag jobbar i vanliga fall mot mellanstadiet alltså 4,5&6. Att jag går in och är lärarvikarie där är ganska vanligt å egentligen inget som gör mig så mycket. Men ibland måste jag gå in å vikariera på lågstadiet där jag inte alls har lika bra koll på läget vilket stressar upp mig. Jag vill ställa upp å hjälpa till att ordna så mycket jag bara kan men ibland blir det på bekostnad av min egen hälsa å välmående. Jag tar på mig mer än jag orkar. Å när dessutom det privata inte är helt i balans ja då blir det tungt att mäkta med. Jag har gråtit flera gånger idag, jag är i sån obalans att minsta lilla grej som inte blir som jag planerat knäcker mig på fläcken. Jag blir så arg på mig själv att jag har så nära till tårar jämnt.
Det här kanske verkar som en bagatell men för mig är det faktiskt jobbigt. Jag vill inte vara sjuk, jag vill vara frisk å inte behöva tänka på mediciner, provtagningar å all annan skit det medför att vara kroniskt sjuk. Jag vill egentligen heller inte vara fröken duktig som ställer upp jämnt å ständigt, aldrig säger nej å går emot vad jag känner. Jag vill kunna känna att det jag gör är gott nog och att det räcker.
Usch vilket gnälligt inlägg det här blev. Det var ju inte meningen men det kanske är skrivet en aning i affekt. Det kanske inte ens går att begripa vad jag försökt beskriva men det var skönt för mig att få skriva av mig.
