Min sjukdom har verkligen blommat ut fullständigt nu. Det märks att jag står helt utan mediciner. Jag minns mina tidigare somrar med fasa och inser att denna kommer att bestå av smärta, smärta och åter smärta. Förra sommaren var helt underbar, knappt en känning på hela sommaren. Nu får jag börja planera livet efter mina smärtskov igen. Så jävla hemskt att det går inte att beskriva med ord. Igårkvälll och inatt hade jag så fruktansvärt ont att jag kunde inte röra mig utan att det gjorde ont i halva kroppen. Jag hade ont i båda axlarna, strålandes ner mot armarna. Båda händerna varav den vänstra dragit ihop sig så jag inte kunde öppna den. Som grädde på moset hade jag även ont i vänster knä så jag var halt. Jag var så frustrerad, uppgiven, ledsen och förbannad att jag bara grät. Jag grät och grät och skrek ut min sorg. Det brast för mig när jag skulle flytta ett bord jag hade ute.  Får ingen kraft då jag har såhär ont och tappar lätt saker. Så även detta bord. Jag orkade inte lyfta utan tappade taget och bordet rasade ihop till en liten hög. Så även jag. Jag satte mig på altanen och grinade tills jag inte längre såg något. Fucking jävla reumatism! Jag hatar dig! 

Kanske svårt att se men jag är alldeles röd på knogarna. Sviter från nattens skov.