För alla er som trodde att jag hade tjatat klart om knäcken så har ni fel. Den här historien kommer att ta knäcken på er! Haha! Ok, den var dålig tom för att komma från mig.

Hur som helst. Igår kväll skulle jag bjuda Daniel på knäcken så jag ställde ut byttan på verandan med hopp om att den skulle vara lättare att få ur papperet om den var rikigt kall. Fick inte riktigt plats med alla knäck i byttan så jag ställde några formar uppe på locket. Sen glömde jag såklart hela byttan ute inatt. Kom på det imorse och skulle då ta in den. Men vad upptäcker jag?! Knäckformarna som stod på locket är borta! Vem är knäcktjuven? Efter ett tag så inser jag att det förmodligen är några skator som brukar hålla till utanför vårat hus som har tagit dom. Förstår ni vad jag har ställt till med! Om dom har kladdat i sig all den där kletiga knäcken så kommer dom förmodligen aldrig att kunna öppna sina näbbar igen! Dom kommer att svälta ihjäl! R.I.P. alla skator som mötte detta hemska öde att finna min misslyckade knäck. När tomten frågar på julafton om det finns några snälla barn där så vet iallafall jag vad jag ska svara. =(

Daniel är sjuk och av någon anledning så har jag så lätt för att bli irriterad på honom när han är det. Ikväll blev jag verkligen galen på honom. Han skulle ta ett bad och började tappa i tokhet vatten så han fick vänta innan han kunde kliva i för att inte bränna sig. Dessutom fyllde han badkaret för mycket och fick tappa ur några kubik innan han kunde sätta sig i karet. När det sedan är min tur att ta en dusch så är såklart varmvattnet helt slut. Jag fick ta en turbodusch i det iskalla vattnet och kände att det enda som höll mig varm var ilskan som kokade i mig. Kunde han inte tänka lite längre. Kanske ta lite svalare vatten och gärna lite mindre. Att han dessutom inte bad om ursäkt gjorde ju inte mig mindre sur. Nu ligger han i soffan och är ynklig och jag blev tvungen att gå och sätta mig här för jag orkar inte tycka synd om honom. Det är ju för fan jag som är blå av köldskador!

Oj, vilket gnälligt inlägg det här blev. Aja, känns bättre nu ändå när jag har fått kräkas ur mig lite.