I onsdags var jag iväg och slingade håret. Under tiden så hade jag Nemo hos sin farmor och farfar. Han var redan lite trött då jag lämnade honom så jag sa att det vore jätte bra om dom kunde få hoom att sova. De hade gått ut med honom i vagnen och han hade sovit en liten stund. Men Nemo är ju så att han vaknar så fort vagnen slutar att rulla och så blev det ju förstås även då. Då jag kom för att hämta honom så hörde jag ända ut genom dörren hur han skrek. Kunde ganska snabbt konstatera att han var övertrött och därmed också väldigt svår att trösta. Jag fick tyst på honom rätt så snabbt men blev då sittandes med honom på mig eftersom han somnat i min famn och jag ville inte riskera att väcka honom då han verkligen behövde sova. Stannade kvar en timme så att han fick en chans att sova lite. Det var väl en rätt så okej dag ändå. De berättade att han hade varit jätte glad tidigare och att han bara hade gråtit ett tag innan jag kom. Kände mig ändå lite dum att de skulle behöva han honom då han skriker som värst. Är ju svårt att veta vad som är fel då man inte känner honom.

Så kom gårdagen. Danne hade sagt att han väldigt gärna ville gå ut och äta och åka en sväng på cruisingen med mig och hade redan frågat sina föräldrar om de kunde komma hem till oss och vara barnvakt medans vi var borta. Jag var måttligt road över idén men tänkte väl ända att de kunde vara kul att göra nåt bara han och jag. Fast nog kändes de lite konstigt att de skulle vara barnvakt två dagar i rad, och tänk om han blir så där ledsen och övertrött igen...

Hela dagen gick åt till att försöka få Nemo att sova så mycket som möjligt så att han skulle vara utvilad då vi skulle åka. Han är ju lite krånglig att lägga så det ville jag helst inte utsätta hans farföräldrar för. Jag hade Nemo i bärsjälen ganska mycket under dagen då han sover rätt så bra i den. Tyckte väl själv att han hade sovit någorlunda bra under dagen och ett litet hopp om att kvällen skulle flyta på smärtfritt tändes inom mig. Jag städade här hemma och bakade thekakor så att Dannes föräldrar skulle kunna fika på kvällen. Som sagt, i princip hela dagen gick åt till att förbereda för de timmar vi skulle vara borta under kvällen. Kände mig ändå lite kluven och sa till Danne att jag helst bara ville ut och äta och att vi sedan kunde ta med Nemo i bilen under cruisingen. Danne gick med på det och nu började allt kännas rätt så bra. När det var dags så var det bara farmor som kom då farfar blivit sjuk. Jag lämnade en lägesrapport och avslutade med att hon skulle ringa om det var något. Vi hann till restaurangen sen ringde min telefon. Nemo var super ledsen och jag kände att det bara var att åka tillbaka. Vi var hemma på några minuter och han var återigen utom sig av trötthet. Jag som tyckte att han sovit rätt så bra ändå. Fick han att somna men nu var min lust till att åka ut igen lika med noll. Jag blev så himla besviken och ledsen.  Allt kändes bara så himla fel. Det hela slutade iallafall med att farmor åkte hem igen, Danne tog med sig en kompis och åkte ut och åt istället och jag och Nemo blev sittandes här. Fy vad ledsen jag var! Middag hade ju varit gott. Känns som att jag aldrig kommer att våga leja barnvakt igen. Mitt hopp om lite avlastning och ett liv utanför detta hus dog igår. Jag vet att jag är lite drama queen nu men det här tog hårt på mig. Och jag vill verkligen poängtera att det inte var någons fel att det blev så här. Jag hade ju tydligt sagt att hon skulle ringa om det var något och jag är glad att jag kunde komma hem snabbt så att jag fick trösta honom. Nog om detta.

Imorgon bär det iväg till Solle för att fira Nemos kusin som fyller 2 år. Det ser jag verkligen fram emot. Ska bli så himla roligt att träffa dom.

                                                              Min stora kärlek!