I fredags så packade vi in hela familjen i bilen och åkte ut till svärföräldrarnas stuga för att fira midsommar. Nemo var rätt så ledsen första tiden och jag fick mest bara sitta och trösta honom i famnen och gunga fram och tillbaka. Han gillar då det rör sig. Efter mycket om och men så somnade han till sist i Dannes famn och då var det dax för middag. Inte så lätt att åäa med honom i famnen så vi la försiktigt ner honom i babysitterna i hopp om att han skulle fortsätta sova. Det gjorde han oxå i typ 5 minuter sen var han vaken igen. Jag satt och gungade honom i babaysittern hela middagen så att han skulle hålla sig nöjd, det funkade faktiskt bra. Sen fick vi stressa därifrån för att Danne skulle börja jobba. Väl hemma så packade jag in mig och Nemo i den andra bilen och styrde ut till pappa. Nemo var vid det här laget oerhört trött men han vägrade sova. Han låg bara och småslumrade och om jag fick för mig att lägga ner honom i vagnen så blev han klarvaken.

Han blev lite smågrinig framåt kvällen, antar att tröttheten och även lite magont gjorde sig påmint och vi fick bege oss hemåt igen. Kändes inte alls kul att sitta helt själv i ett jätte stort hus på midsommaraftonskvällen. Eller själv och själv, Nemo var ju med men han säger inte så mycket.

Väl inne i stan igen så åkte jag ett varv bara för att inse att jag var den enda som var ute och åkte denna kväll. Det var nästan spökligt tomt på vägarna. Stannade till nere på taxi och surrade med Danne som hade en lugn stund mellan körningarna. Nemo blev ledsen då bilen stod still så vi åkte rätt så snabbt hem. Vid det här laget så var Nemo jätte ledsen. Han hade bara tagit några powernaps under kvällen så han var väl skit trött. Tog fram bärsjalen och stoppade ner honom i den. Han sov efter 1 minut och sov sedan i den resten av kvällen, fick tom gå och lägga mig med den fortfarande knuten på mig för att inte störa honom.

Igår var vi på bröllop. Det var otroligt vackert och jag rördes nästan till tårar. Nemo rördes också till tårar inne i kyrkan men det var av en helt annan anledning... Satte mig och ammade i ungefär samma stund som bruden skulle gå fram till altaret. Alla reser sig upp och vänder sig om och där sitter jag väl synligt och ammar såklart. Kunde ju inte direkt ställa mig upp heller. Ser att folk tittar på mig och som suckar att det är gulligt, jag kände mig minde gullig.

Sedan åkta vi bort till bröllopsmiddagen. Jag hade varit så förutseende att jag tagit med mig sjalen så den la jag ner Nemo i och sedan sov han där insvept, trygg och skyddad från alla som ville ta på honom. Visst är jag stolt och folk får gärna komma och titta på honom och så men ibland så vill inte jag att alla ska ta på honom, speciellt inte folk jag aldrig tidigare träffat. Det där kanske lät lite illa och jag kanske är lite överbeskyddande men vill ju tillägga att det dracks en del alkohol och sånna människor har inget uppe i Nemo att göra tycker jag.

När Nemo vaknade så var han förstås jätte hungrig och jag smög en bit bort för att sitta och amma honom i lugn och ro i ett hörn. Men med min vanliga tur så var det förstås dax för varmrätten precis då så alla gästerna reste sig från sina platser och ställde sig i kö för att ta maten som då var alldeles bredvid där jag satt. Suck... Hej hej...

Kvällen flöt på väldigt lugnt för vår del. Nemo grät knappt en enda gång där han låg i Dannes famn och folk kom fram och var så imponerade över att han var så lugn och snäll. Hyfsat stolt jag var då! Tror att sjalen hjälpte till mycket då han slapp få så många intryck första delan av kvällen. När bandet började spela så tackade vi för oss då ljudnivån blev rätt så hög. Nemo var vaken en stor del av kvällen då vi kom hem men han var helnöjd och grät ingenting! Är så glad att allting gick så bra. Skönt för oss alla tre.

Ett sånt här långt inlägg var det längesedan jag skrev, har oftast inte tid eller så har jag idétorka men nu hade jag ju en hel del att berätta även om allt i princip handlade om Nemo men han är mitt liv, mitt allt.