Tack för tipset Jossan! Days of our lifes... inte så dumt. Synd bara att jag inte är nåt fan av serien och det påminner ju liiiite väl mycket om serien på tv. Ska suga på namnet ett tag får se.

Stod och kollade på fot- och handavtrycket som jag gjorde på Nemo på öppna förskolan. Det är seriöst över 1½ månad sen nu. Vart tar tiden vägen?! Stopp, stanna! Nu får tiden ta och lugna ner sig lite. Jag vill att Nemo ska fortsätta vara som han är precis nu. Snart kommer han inte alls vilja leka med mig om dagarna utan vilja vara med någon av sina coola polare och skruva i garaget. Mamma kommer inte alls att vara hans favorit längre. Jag kommer bli klassad som den jobbiga och pinsamma i familjen och han kommer inte alls att vilja ha någon kram av mig. Usch, jag får nästan ont i magen då jag tänker på vad fort det går. Låter ju lite klysight men det är verkligen sant, tiden springer iväg, speciellt då man har barn.

 

En rolig sak som vi har börjat lyckas med nu är iallafall att Nemo börjar lite smått att kunna somna själv. Har börjat lägga ner honom ge han nappen och snutten och stoppa om honom. Säga gonatt och gått ut ur rummet. Så fort han har börjat knorra, vilket han gör då han tappar nappen så går vi in ger honom den och går ut igen. Och vet ni! Han brukar somna själv till sist. Utan skrik och gråt. Det tar ju lite tid men jag tror att han vänjer sig mer och mer. Vilken frihet att kunna lägga ner honom och gå ut. Annars brukar vi ju få stå där och buffa och så väldigt länge innan han kommer till ro. Kanske han börjar känna sig tryggare. Hoppas det, för allas skull.

Det funkar bra med gröten på kvällen nu med. Ska snart vi öka mängden och hoppas att det fortsättar att gå bra. Törs knappt skriva det men det känns som allt flyter på ganska bra just nu.