Nemo börjar sakta att återgå till sitt vanliga jag. Han har inte kräkts något i dag och heller ingen feber. Men denna hosta! Han hostar så otroligt mycket. Det är verkligen synd om honom. Inte äter han speciellt bra heller. Välling, som han i vanliga fall älskar dricker han inte ens. Tur att han har lite att ta av så han inte försvinner.

Har inte lyckats släppt min förlorade arbetsinkomst igår. Då man befinner sig en sådan situation som jag gör, där varje ynka arbetspass har betydelse för hur ekonomin kommer att se ut så blir man till sist besatt av att jobba så mycket som möjligt då möjlighet finns. Iallafall så funkar jag så. Ja, det är klart att de flesta människorna måste jobba för att få pengar men de som har ett fast jobb har ju ändå en helt annan trygghet än vi som är springvikarie. För mig kan det vara en vecka med intensivt jobbande för att nästa vecka vara inget jobb alls. De intensiva arbetsveckorna kan därför vara helt galet många timmar. Törs ju inte tacka nej till nåt, för vem vet hur nästa vecka blir, kanske inte blir nåt jobb alls då.  Inte för att det händer alltför ofta att det går en hel vecka utan jobb. Nä, tänk så mycket lättare det vore om jag hade ett fast jobb. Varför kan jag inte få det? Lojal, flexibel tjej i sina bästa år söker jobb! Lite smärtande kroppsdelar här och där men anställer ni mig så får ni en härlig och glad tjej som ni kan lita på! Äh, whats the point? Jag är arbetslös och värdelös så är det bara. Och där tog min positiva anda slut. Tar nya tag i morgon. Då ska jag jobba. Blir jobb hela långa helgen. Perfekt!