Fy fan vilken skitdag jag har idag. Jag känner mig inte alls på topp. Egentligen är det nog inget speciellt som har hänt jag känner mig bara så nere. Jag har inget tålamod med nånting och helst av allt vill jag bara lägga mig under täcket och försvinna ett tag. Då jag kom hem idag så la jag mig i fosterställning på sängen och bara stirrade in i väggen. Försvann in i mig själv ett tag och bara var. Nemo påminde mig ju rätt så snabbt om verkligheten så det var ju bara att skärpa till sig och ta hand om honom. Men nu kryper känslorna på mig återigen och jag känner för att vara liten och ansvarslös och bara skita i allt ett tag. Sen att jag förvandlats till Mr. Hyde pga av ledvärken som fortsätter att poppa upp på de mest irriterande ställen gör ju inte livet mindre jävligt. När jag bli president så ska jag bannlysa reumatism
Näe, skärpning nu. Snap out of it! Nya tag imorgon.
Här skriver jag om det som faller mig in, mina tankar och händelser och en hel del om min son Nemo, född april -09. Ibland blir det mycket gnäll och tjat här i bloggen. Men om det jag skriver inte duger, är alla fri att söka sig till någon annans blogg och läsa den istället. Därav - love it or leave it!