eko

love it or leave it!

KBT VS. Fobier

Kategori:

För några veckor sedan så var jag med i en enkätundersökning om MS. Som tack för hjälpen fick jag en biobiljett (som jag för övrigt ska använda nu på torsdag å kolla på sista Twilightfilmen tillsammans med sis). Efter några dagar fick jag ett mail från Karolinska institutet där dom frågade om jag skulle kunna tänka mig att lämna blodprov som steg två i undersökningen. Självklart! Kan jag bidra med att hjälpa forskningen framåt så gör jag det. Hade detta varit för några år sedan så hade jag sagt rakt nej, finns inte en möjlighet att det får tas nåt venprov på mig eller stick i fingret heller för den delen. Men nu, dels efter att ha gått KBT för min sprutfobi plus de facto att jag ju lämnar prover rätt så ofta på grund av medicinerna för reumatismen så är ju ett blodprov inga som helst problem. Det är klart, det är väl inte direkt nåt jag gillar att utsätta mig för men jag får heller inte total hjärtklappning som jag fick förut. Innan terapin så var jag sa rädd för sprutor å provtagning att jag låg sömnlös hela natten om jag visste att jag skulle lämna prover dagen efter. Jag kunde inte se på ens en tecknad spruta på tv och vart svettig å blek om jag visste att jag befann mig i samma rum som en kanyl. Min fobi var så orationell (vilket iof de flesta fobier nog är) att jag kunde inte leva ett normalt liv. Jag undvek att gå till läkaren om jag misstänkte att de skulle ta blodprov på mig. Hela mitt liv påverkades av fobin. Terapin blev verkligen min räddning. Kommer speciellt ihåg en session, den andra var det om jag inte minns fel. Terapeuten säger efter att vi samtalat en stund att det ligger kanyler inne i rummet. Jag skrek rakt ut, svetten rann, jag grinade och ville bara springa därifrån. Terapeuten bad mig beskriva min rädsla, vad jag var rädd för och vad jag kände. Kunde inte riktigt beskriva min överdrivna rädsla men jag tror att det var nåt med att jag först inte visste var dom låg, såg framför mig hur dom skulle komma flygandes emot mig. Helt sjuk, jag veeet! Efter en stund gick terapeuten och hämtade kanylerna som låg på hans skrivbord ca 3 meter från mig. Han la dom på bordet framför mig och ville att jag skulle öppna förpackningarna och känna på dom lite. Gör det själv gubbjävel var det jag ville säga men lät bli som tur var. Det var en omtumlande stund för mig men den gången då jag gick därifrån så hade jag de två kanylerna med mig i jackfickan. Från att ha flippat totalt av vetskapen om att de fanns till att sitta och titta på å känna på dem varje kväll. Fantastiskt! Jag rekommenderar verkligen KBT till alla som har en fobi som styr ens liv, det kanske inte funkar för alla men för mig fick det en avgörande vändning. Jag kommer aldrig att känna mig helt bekväm å avslappnad inför blodprover och sprutor men idag är jag så van att det bekommer mig inte alls att jag måste lämna prover titt som tätt. Dessutom är dom så himla trevliga på labb på sundet att det är lite roligt att gå dit. Känns som jag känner hela bunten.

Kommentarer

  • Madde F säger:

    Bra skrivit Emma:)härligt att det underlättat med KBT,jag är ju också sjukt spruträdd kanske du kommer ihåg, men tog ett blodprov för ett tag sen, (Min kära man fick hålla mig i handen;) men det kändes ändå rätt okej trots att tårarna kom så var det inte lika farligt som jag trodde, skönt:)sitter nog i mest sen jag var liten då en jäkla sköterska höll fast mig när nått prov skulle tas och jag fick panik:(kram

    2012-11-15 | 18:42:39
    Bloggadress: http://mfaeldt.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här: