eko

Cyklade till jobbet idag, första gången för i år. Man kan ju tycka, med tanke på hur mycket jag promenerar, att jag borde ha helt okej kondis. Det är fel! Jag har värdelös kondis kunde jag snabbt konstatera efter att ha tagit sista uppförsbacken till jobbet med livet som insats. Flåsandes som en dåre med ett knallrött ansikte gled jag in på gården och inser snabbt att en av mina kollegor står ute på gården och skruvar med en cykel och inte alls har undgått min väldigt oglamorösa entré. Men vad har hänt med konditionen Emma, säger han och jag mumlar nåt otydligt, ohörbart till svar. Planen var ju liksom inte att bli upptäckt på det där viset utan jag hade tänkt göra en frän och sportig entré, likt "Hej allihopa! Kolla vad hurtig jag är som kommer cyklandes trots att det regnar ute!". Verkligheten hann dock ikapp mig och jag inser att jag ser ut som en svettig och blöt gris med ett lätt ansträngd rödfärg i ansiktet kippandes efter andan. Så mycket för den glammiga entrén... Godnatt!