Under dagen har känslorna åkt berg och dalbana. Från total oro till en slags självtröst, det ordnar sig nog, till att återigen falla fullständigt ner i grubbel och ta på sig den förbannade offerkoftan. Gaaaah! Jag blir tokig av ovisshet. Min personlighet kräver tydlighet, förutsägbarhet och inga onödiga överraskningar. Jag vill ha dagarna strukturerade och planerade annars stressar jag upp mig till ohälsosamma nivåer. Just nu vet jag ingenting om nånting, and it kills me!! Mitt självförtroende fick sig en törn idag, igen. Fan att jag inte kan vara en sån som man inte kommer åt. En sån som skakar av sig och inte tänker nåt mer på saken. Jag är en grubblare, en självkritisk grubblare med lågt självförtroende i vissa avseenden. Ibland ger jag mig på att "fake it till you make it" men det fungerar sällan. Känns tungt just nu, å tyngre kanske det kommer att kännas om ett tag. Buhu!