eko

love it or leave it!

Stoppa tiden!!

Kategori: Min vardag

Jag hinner inte med mig. Det är för mycket på gång nu för att jag ska fungera som en normal människa överhuvudtaget. Skolan tar ju alltid tid oavsett. Har haft det lite för slappt ett tag nu vilket såklart resulterar i tokplugg för att hinna med mig. Dessutom har jag den förbannade praktiken som hänger över mig som ett gruslass. Jag får ingen  praktik, det är bara så. Jag har letat högt, lågt och brett. Oftast säger de nej för de står inför en förändring, de har inte tid eller nån annan orsak som ärligt talat ibland känns som rent hittepå. Jag blir tokig och faktiskt riktigt ledsen. Känner mig värdelös, överflödig och oönskad. Varför vill ingen ha mig? Jag är jätteduktig ju! Buhu! Som om inte allt detta vore nog jobbas det ju en del med, inte jättemycket, men nog mycket för att paniken ska växa. Jag har inte tid. Sen har vi ju min familj med. Har ett ständigt dåligt samvete mot min son som jag känner blir hårt drabbad av hans mentalt och ibland fysiskt frånvarande mor. Dessutom är ju badrummet på nedervåningen utriven. In ska ett nytt och fräscht badrum. No more bidé, knallröd matta och solblekt våtrumstapet modell ugly.
 
Just nu känns allt väldigt ovisst och det funkar dåligt för en som har kontrollbehov. Jag har noll koll på allt! En viktig lärdom visserligen men jag lider verkligen av att ha det så här. Fast det jobbigaste just nu är praktiken, bara jag får en praktikplats kommer nog det andra kännas lättare med.
 
En annan sak jag blir tokig på (blir lite mycket gnäll nu) är att min chef ringde mig förra veckan och frågade om jag kunde medverka på en intervju på torsdagmorgon. Jag det går bra det sa jag och skrev upp tid och datum. Jag vet med bestämhet att hon sa torsdag eftersom jag var lite tveksam till det då jag har ett Seminarium på skolan då som skulle krocka lite. Kolla på mina anteckningar nyss som jag skrev då och såg att jag skrivit den 9/10. Asså det är ju idag?! Har jag missat det här nu? Hon sa alltså torsdag den 9 till mig. Vilket var rätt? Ååååå att jag inte reagerade då. Jag skrev det ju inte i en almanacka utan på en papperslapp, annars hade jag ju sett det i kalendern. Hej ångest, är du här och hälsar på igen...?
 
För att komma med nåt positivt kan jag ju säga, usch jag törs knappt säga det.... Jag viskar: Jag har inte haft ont i lederna på flera dagar nu. Hoppas det håller i sig. Kanske kostisonet gör sitt jobb den här gången.

 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: