Hjälp vilken fruktansvärd eftermiddag jag haft idag. Skjutsade först Nemo till förskolan, drog ut på en jogging/promenadtur i spåret. Det började åska då jag var på väg hem och det kändes faktiskt lite otäckt att gå då det mullrade och himlen var alldeles svart. Då jag kommit hem öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner. Jag åt lunch och satte mig sedan och började söka jobb. Jag hann söka några jobb när jag plötsligt kände hur jag började bli yr, matt, skakig och illamående. Jag trodde jag skulle kräkas så jag sprang till toaletten men det kom ingenting. Blev liggandes på golvet ett tag, allt bara snurrade. Jag började fundera på hur jag skulle klara av att åka å hämta Nemo inom 30 minuter. Jag ringde till Daniel för att kolla om han hade nån lösning. Han ringde Nemos farfar men han kunde inte hämta Nemo. Tjurig som jag är kravlade jag mig ut i bilen. Kände mig som ett fyllo! Lyckades ta mig till förskolan. Satte mig på en pall medan Nemo klädde på sig. Hade ramlat ihop om jag stod upp. In i bilen och började köra. Illamåendet och yrseln tilltog. Jag insåg faran med att köra i mitt tillstånd så jag körde in till sidan. Upp med bildörren och hängde ut och kräktes. Två gånger upprepades detta och jag kände mig precis lika vidrig som jag såg ut. Bilar passerade och där hängde jag ut genom bildörren. Det var bara att parkera bilen på första bästa ställe. Tack å lov har jag fina och snälla vänner så Kim åkte från jobbet för att skjutsa hem mig och Nemo. Sedan dess har jag legat i soffan. Hastiga rörelser medför yrsel och illamående.
Trots mitt dåliga mående så känner jag ändå tacksamhet. Tänk om detta hade hänt förra veckan, under opponeringen. Herregud vad glad jag är att jag slapp det!
