Fy vilken pissig morgon jag haft. Nemo frågade imorse om hav fick sitta vid datorn, det hör inte till vanligheten att han sitter där överhuvudtaget. Jag såg det som en chans att kanske för en gång skull få en bråkfri morgon. Jag sa att han fick sitta där om han sedan lovade att klä på sig själv utan gnäll. Självklart lovade han det. Tiden rann iväg å jag fick säga till han att klä på sig nu. Gjorde han det? Nej! Fick jag tjata? Ja! Den lugna morgonen utvecklades snart till en ren mardröm. Tjat, grin å skrik. Jag tappade humöret fullständigt å Nemo var trotsigare än vanligt. När vi väl kom ut i bilen var vi båda helt slut av allt bråk.Vi pratade i bilen, kramades och blev sams innan vi skildes åt. Nu sitter jag i bilen på en parkering å tårarna bara forsar. Känner mig sämst. Usch!