Hade skrivit ett hur långt inlägg som helst å lyckas drula bort det när jag ska publicera det. Asså vafan!! Men då jag ändå inte kan sova skrev jag faktiskt om det någorlunda lika. Ber om ursäkt för eventuella stavfel å syftningsfel, jag är lite upprörd. Vi tar det från början.
Min nattsömn har blivit helt fucked up. Varför? Jo pga den obscena mängden snö som kommit. Öööh, okej why? För att Danne denna vinter tagit på sig plogjour (egentligen borde det heta beredskap men av nån anledning kallar dom det för jour). Denna jour innebär att han kan bli utringd på jobb vilken tid som helst på dygnet å han kan komma inramlandes hemma efter avslutat arbetspass när som helst. Vad stör det mig? Jo, det ska ni få höra. Danne är så borta då han sover att han fattar aldrig att det ringer. Efter 14 signaler svarar han (oftast till följd av en aggressiv spark från mig). Han stannar då kvar inne i sovrummet och pratar. En annan sprätter ur sängen av en nål som faller, å innan han har diskuterat klart hur många ton salt han ska vräka ut på gatorna eller hur många centimeter snö det snöat är jag förstås klarvaken. Nu har jag förutom denna delikata problematik även fått svårt å sova då han är ute å jobbar. Jag vet inte varför men det är som att jag kan inte slappna av innan han jobbat klart. Jag ligger bara å lyssnar om jag ska höra hans bil på garageuppfarten. Värst blir nästan då han sagt en tid han ska komma hem men inte gör det. Då kan jag omöjligt somna förrän han kommit hem. Natten mot måndag sa han att han skulle komma hem 12-1 tiden. Han kom hem 3 vilket innebar 2,5 timmars sömn för mig. Fick även ett smärre utbrott i morse till följd av sömnbristen. Ops! Den här natten blev inget undantag. Jag hade efter två timmar i sängen faktiskt lyckats somna, utmattad efter natten innan gissar jag. Efter två timmars sömn kommer Danne inramlandes. Han tar av sig ytterkläderna i tvättstugan som ligger vägg i vägg med sovrummet. Dörren dit är stängd vilket föranleder att våra två Cornish Rex-katter sätter igång å jamar som dårar å vill komma ut dit. Jag blir naturligtvis väckt av detta och eldar upp mig själv så det blir omöjligt att somna om. Varför öppnar inte karljäveln dörren å släpper ut dom till han då han hör dom sitta å jama?! Efter en hel evighet med jamande och annat stök kommer han till sist å lägger sig. Somnar i samma stund han lägger huvudet på kudden och kvar ligger jag, uppjagad, arg och klarvaken. När katterna sätter igång å använda sängen som språngbräda samtidigt som jag hör dannes nöjda snarkningar bredvid mig brister det för mig. Jag får ytterligare ett utbrott å skäller ut Danne för att han återigen sabbat min nattsömn. Detta gav ju såklart ingenting mer än att jag om möjligt blev mer upprörd å klarvaken. Hej utebliven sömn igen. Ser ni nån zombi på stan är det bara jag som inte sovit på hela vintern. Less som fan.
Julledigheten är över, imorgon väntas jobb igen. Motigt fast samtidigt är det skönt att få lite rutiner igen.
Har haft en bra ledighet. Långa sovmornar och sena kvällar, massor av god mat och dagar där jag kunnat göra vad som fallit mig in. Avslutade min ledighet ikväll med att stå på crosstrainern. Har inte blivit jättemycket träning under ledigheten direkt men några promenader och lite sånt har jag fått till. Inget som väger upp all mat och godis jag tryckt i mig under dessa lediga veckor men men.
Nu jobbar jag två dagar sedan är det helg igen. Nästa vecka kör det igång ordentligt på jobbet och jag räknar kallt med att det kommer bli rätt kämpigt, men det är då.
Igår var Zeke här och hälsade på. Zeke och Nemo leker fantastiskt fint ihop. När de träffas är det som att de aldrig varit ifrån varann, killarna tar som vid där de slutade sist.
Men ååååh! Jag har blivit sjuk, förkyld. Är faktiskt till och med hemma från jobbet. I fredags så vabbade jag halva dagen sedan jobbade jag hemifrån på eftermiddagen. På lördagen kände jag att jag blivit lite snorig och jag nös konstant. Söndagen var ungefär lika tills det blev kväll. Jag kände mig helt slut i kroppen. Febern kom smygande och jag blev sämre och sämre. Inatt har jag frusit å svettats omvartannat. Mådde så jävulst dåligt! Det ringde i öronen och jag såg nästan ingenting när jag gick till köket för att hämta vatten. Där nånstans tänkte jag att jag kanske inte skulle kunna jobba idag. Väckaren var inställd på 05:30. Jag klev upp, kände att febern gått ner men jag var fortf inte kry. La mig på golvet inne på toaletten och funderade hur jag skulle göra med jobbet. När jag låg där på golvet insåg jag att jobba kanske inte var det bästa alternativet. Jag vart helt enkelt tvungen att sjukskriva mig. Nåt som jag tycker är riktigt jobbigt. Vare sig det rör sig om vab eller sjukfrånvaro är det hemskt att vara hemma från jobbet. Då jag anmälde vab i fredags såg jag att jag bara vabat 1,5 dagar under hela 2015. Efter fredagen blev det alltså 2.
Hur som helst, nu är jag hemma. Har dåligt samvete men ska försöka vila i att jag behöver vara hemma och att det var rätt beslut.
Tiden går i en rasslande fart. I bloggen händer det inte mycket. Mitt humör pendlar enormt, det är många bitar som behöver falla på plats i mitt stora livspussel. Vägen dit är inte lätt och valen som måste tas är svåra. Jag säger inte mer om det just nu men jag har det lite tungt.
Jag saknar att blogga. Tiden räcker inte till, jag är verkligen helt slut då jag kommer hem från jobbet. Jag lägger mig pinsamt tidigt och gör typ ingenting på kvällarna efter att middagen är undanstökad. Det finns ingen energi kvar, jag borde typ träna eller promenera men jag är lat. Promenaderna saknar jag sjukt mycket men jag törs knappt gå ut längre. Det har varit så galet mycket överfall så jag är livrädd att vara ute.
Ikväll har jag i alla fall varit på föräldramöte på Nemos skola. Det var barnen själva som fick presentera verksamheten. De var duperduktiga! Jag vart såklart stolt som en tupp när jag hörde Nemo stå och berätta saker.
Nu ska jag kolla på Greys anatomy sen blir det sängen.
Igår var bästa Anja här å sov över, mysigt! En pusselbit i mitt liv som alltid är på plats
Såhär ser det ut för det mesta på kvällarna här hemma
Finaste kusinerna
1 oktober.... Hösten går med en rasande fart. Snart är det vinter, tycker att det alldeles nyss var sommar. Är det tecken på att man håller på bli gammal, att man tycker att tiden går så fort?
Jobbet knallar på, från och med nästa vecka kommer det ske lite förändringar vilket känns skönt. Börjat fundera lite över ledighet runt jul. Vill ge Nemo ett ordentligt jullov, ja, mig själv med för den delen. Har inte riktigt bestämt från när jag tänkt vara ledig.
Snart är det helg igen, Nemo ska på kalas på lördag annars händer just ingenting den här helgen. Känns skönt, tycker det varit nåt varje helg nu ett tag.
Vet inte om jag berättade att min läkare ringde mig för några veckor sedan. Jag ska i alla fall fortsätta med sprutorna ett tag till. Då jag haft smärtskov i sommar tyckte han att det var bäst att fortsätta några månader till. Vet inte vad jag ska tycka om det.... Både bra och dåligt. Bra för att jag var jätteorolig för att stå helt utan medicinering, har jag inte gjort på många år. Men även dåligt då det innebär att sjukdomen fortf är aktiv. Bara å gilla läget vilket som.
Sen kan jag berätta att jag har fått tvångstankar. Har alltid haft lite knepiga grejer för mig, som att kolla flera gånger om jag verkligen ställt alarmet på telefonen. Tvångstankarna jag har nu är alltid morgonrelaterat. Så fort jag lämnar huset på morgonen, "Har jag verkligen dragit ur sladden till plattången? Hade katterna mat, har dom smitit eller är dom instängd nånstans? Låste jag dörren? Slog jag på larmet?" Jag blir helt tokig på mig själv för när jag väl börjar tänka så kan jag inte sluta. Det har hänt att jag åkt hem för att kolla att jag verkligen dragit ur plattången eller låst ytterdörren. Varje gång har jag naturligtvis gjort det. Blir samtidigt rädd att om jag ger efter för min oro blir det värre, som att tvångstankarna matas liksom. Skitjobbigt ju! Snart ser ni mig gråta ut i nån knepig dokumentär, typ outsiders eller nåt sånt.
Är så vansinnigt trött hela tiden. Jag orkar verkligen ingenting på kvällarna. Kommer hem strax efter 17.00, lagar mat. I bästa fall åker jag på gymmet efter det, men det är sällan. Sen påbörjas läggningen av Nemo, jag tar en dusch sen går jag å lägger mig. I princip så ser mina kvällarna ut. Jag är helt slut! Natten som var mot idag så sov jag 8 timmar, hur kan jag ens vara trött då?! Aja, jag ska inte klaga. Är ju så skönt att gå och lägga sig, jag är nog en riktig latkorv egentligen.
Hände en liten grej idag som gjorde mig på jättedåligt humör. Ingen stor grej alls egentligen men jag vart bara sjukt irriterad. Känner att mitt tålamod är väldigt lågt för tillfället.
På fredag ska jag åka till Hudiksvall på studiebesök, det ska bli så himla roligt att göra nåt annorlunda på jobbet! Åker med Malin som jag jobbar med. Hon och jag kommer jättebra överens så det känns superkul. Kommer hem 17.01 med tåget. Sedan klockan 18.00 ska jag befinna mig på afterwork med mitt gamla jobb på Brunne. Får köra nån slags raggardusch annars kommer jag aldrig hinna. Haha!
Bjuder på en bild av mig själv.
Så var äntligen helgen här. Tyvärr har jag ingen vidare fredagskänsla. Det känns bara tungt. Jobbet tar musten ur mig fullständigt. Det har inte riktigt blivit som jag hade tänkt det. Har ju förlängt min tjänstledighet från skolan vilket är bra, behöver verkligen ta mig en funderare vad jag vill göra.
Nu är det fredagkväll å jag är svinigt trött. Har inte tränat en gång under veckan, har knappt promenerat å har bara ätit skräp. Tror att jag fortsätter på den linjen i helgen med.
Nu ska jag fortsätta ligga här i soffan å göra absolut ingenting. Trevlig helg på er alla!
Min stackars försummade blogg. Här händer det verkligen ingenting. Har så mycket jag vill skriva, mycket att dela med mig av. Så mycket att jag blir helt trött av tanken att återberätta allt. Då låter jag hellre bli att skriva.
Jag har ju börjat ett nytt jobb, tagit tjänstledig från ett annat. Haft semester i 4 veckor, Nemo har slutat på lilla förskolan och började på fritids idag. Det händer såååå mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Kanske bara ska skippa allt som hänt sedan sist jag skrev så det inte blir så övermäktigt. Låter som en plan. Men nu ska jag sova. Saknar er alla läsare och era fina kommentarer.
